Fredag är ändå den dagen som känns...

Igår när jag kom till jobbet, glad för att det äntligen var fredag var det första jag fick höra:
"Are you ready for a big day? Fridays are always our busiest day!"

Jag som alltid trott att det var meningen att vara tvärtom. Tydligen inte hos Netmax. Jag kom hem kvart i sju. 11,5 timme tidigare åkte jag till jobbet. Kort dag.

Jobbet

Jag alskar att jobba med datanordar!
Idag pa jobbet sa holl Justin och Craig pa med en grej och skulle starta varsin scan. De rullar i sina kontorsstolar till respektive skrivbord (for vi ror oss helst inte i onodan) och sen sager Craig "1,2,3 CLICK" och sa klickar de samtidigt och ser vem som hinner forst!
Ah, vad jag skrattar! En annan bra sak ar Cool- eller Uncool-vaggen dar man far hanga upp saker man tycker ar coola eller uncoola. Om det ar coolt sa ar det narmare cool-lappen och tvartom. Just nu haller jag pa och funderar pa vad jag ska hanga upp...

Kompisar

Lee och jag är vänner igen.
Nu ska vi plugga svenska.
"Miiiiin sveeenska booook!" sjunger Lee när han går för att hämta sin skrivbok.
Åååh, han är söt han!

Ett av mina utbrott

Lees morbror Carl ringde precis och frågade om Lee ville följa med och skjuta lite i helgen. På skjutbana alltså. De har gjort det en gång förut, men den här gången ska de tydligen övernatta någonstans, ett helt killgäng.

Förra gången Lee åkte och sköt med Carl fick jag ett utbrott eftersom jag tyckte att det var oerhört konstigt att jag inte blev tillfrågad. Jag tar för givet att det är för att jag är tjej. Det gör jag nu också. Jag är mycket för principer och rättvisa, måste ha och göra med att jag är äldsta barnet. När jag tänker på det så skulle jag säkert vantrivas i sällskap av en massa gubbar med, fy farao, gubbhumor, men det spelar ingen roll, har jag fått för mig att jag inte har blivit bjuden bara för att jag är tjej så är det så och det är väldigt orättvist.

Förra gången vägrade jag låta Lee berätta om hur det varit i en timme efter att han hade kommit hem eftersom jag var sur. Då var han borta i 4-5 timmar. Nu ska han vara borta i ett dygn. Räkna ut det själva.

Jag är avundsjuk i vilket fall som helst, jag vill också. Men jag är inte bjuden. Fast det kanske händer att jag smiter med i alla fall, om inte George är hemma från Moreton på lördag. Uppvuxen på femte våningen i lägenhet som man är så är det oerhört läskigt att sova ensam i ett hus med bara katten som sällskap. När jag var ensam senast i huset en lördagkväll så var jag bombsäker på att gubbarna som hade fest i huset bredvid hade samlats enbart för att mörda mig. Eller i alla fall för att få mig att tro det.

Dilemma

Lee bakar igen. Han har fått dille på att baka nu när han väl har lärt sig.
MEN, problemet då. Jag mår illa, men det tar han så klart ingen hänsyn till. Hur kul är det när någon bakar en kaka när man mår illa och man vet att man måste äta för att man älskar kaka och kan inte hålla sig ifrån att äta den där kakan trots att man inte vill. Fast man vill ju. För man älskar kaka.
Sen kommer jag må dåligt resten av kvällen.
Tack, tack så jävla mycket Lee.

Lee vet ingenting

Vi kollar på Oscarsgalan. Jag blir imponerad av Hugh Jackman som dansar så himla bra och påpekar det för Lee varpå han säger:

L: "Ofcourse Janna, he was in Moulin Rouge!"
J: "...va? Was he?"
L. "Ja, pucko!"
J: "Jaha, what role did he play then?"
L: "The singer"
J: "Men, nej, it was Ewan McGregor"
L: "........a just det."

Senare:
J: "Vem är det? Sara Jessica Parker?"
L: "Nej dumhuve, it is Madonna"
J: "Is it really...?"
J: "Neeej, it's not! Look!"
L: "Oh, ooops. But they both look like crazy stick bitches anyway"

Han får dock beröm för den sista kommentaren även om han inte har så bra koll på kändisar.

My precious

Egentligen gillar jag inte att Googla mitt eget namn. Inte för att jag inte gillar att läsa om mig själv (fast det enda som finns om mig på Google är relaterat till handboll och mestadels hur många mål man gjort i en specifik match), för det gör jag, utan för att jag inte gillar att påminnas om att det finns andra som heter Janna. Jag blir irriterad och undrar vad andra människor håller på med som tror att de också heter Janna. Janna är mitt namn!

Ja jag vet att det är konstigt att tycka så. Men jag gör det. Jag kan till och med ogilla personer som heter Janna innan jag träffat dem. Fast nu skakar jag på huvudet åt mig själv. Inte för att det inte är sant utan för att jag tycker att jag själv är knäpp.

Janna är..

Hittade rolig grej hos Hannah:
Googla ditt eget, eller någon annans namn med ordet ÄR efter. Exempelvis "Janna är" och ta sedan de fem första meningarna.
Mina blev (tar inte med de tråkiga som kommer från svenskanamn.se, så jag fuskar lite):

-Janna är rädd ibland (Nej, jag är rädd för det mesta, hajar, mörker, fåglar, mördare listan är lång...)
-Janna är redan på gång med sin vilda kväll. (Inte direkt, med Ciscoläsning i högsta hugg)
-Janna är noga med att kontrollera varifrån hennes kläder kommer men tycker att hon borde veta mer om det. (Sant, jag kontrollerar ALLTID att de kommer från en billig affär)
-Janna är arg ibland. (Fråga Lee. Jag är inte arg ibland. Jag är arg för det mesta. Om jag inte är superglad)
-JANNA?! är det sant? vill du bo med oss?! (Beror helt på vem som frågar, men jag behöver ju någonstans att bo när jag kommer hem igen)

What's become of me?

Lee rekommenderar att jag ska läsa "CCNA INTRO" för att lära mig lite mer om det jag ska jobba med. Han föreslår att jag ska börja med kapitlena "Introduction to Computer Networking Concepts", "The TCP/IP and OSI Networking Models" och "Data Link Layer Fundamentals: Ethernet LANs"

Nu till det roliga. Jag fattar vad titlarna betyder. Jag ÄR en datanörd. Men det betyder INTE att jag gillar det. Väldigt mycket tvärtom.

Jag är inte chef längre

Började på nya positionen idag. Mycket förvirrande. Men å andra sidan så var mitt förra jobb också det den första tiden och nu är jag expert på det jag gjorde. Fast, jag känner att det här är med förvirrande med tanke på att jag inte riktigt fattar vad jag ska göra när jag är klar med utbildningen. Han som utbildar mig vet inte heller, han trodde jag skulle vidare till en annan avdelning efter en vecka. Men det ska jag ju inte. Så vi får väl se. Återkommer...

Apropå det där med chef då. Mitt nya skrivbord suger. Det är bara ett vanligt skrivbord utan eget fönster och jag stirrar rakt in i en skätm. På bilden nedan ser ni mitt förra skrivbord. När Lee fick se bilden så utbrast han: "Janna, you are the boss. Corner window on the 14th floor, cool!" Kunde ju inte mer att hålla med, även om ingen lydde mina order när jag testade på jobbet.

Ganska opersoligt dock, eftersom jag bara var där halva tiden, men sjysst view som sagt!

Och här är huset jag brukade spionera på. Ganska hårt jobb med tanke på alla de där balkongerna.

A just det, om någon känner för att bl avundsjuk läs här:

Förrförra veckan vann jag skaldjursbrickan på Grandview Hotel. Så som jag har kämpat för att vinna någon av de alla brickorna. Eller, kämpat är väl fel ord, men jag har köpt lotter 4-5 gånger. Jag, Lee och Mixie åt skaldjur i dagarna tre. Ja för det var så mycket att katten fick partaja på skaldjur hon också.

Lycka!

Gnäll

Har spenderat helgen på Gold Coast, närmare bestämt Surfers Paradise, Australiens Ayia Napa. Med andra ord ett riktigt hemskt ställe. OM det inte vore för stränderna som sträcker sig så långt ögat kan nå och längre. Men nog om det, jag ska gnälla nu.

Anledningen till att vi var just där vi var är att vi igår var på festival, Good Vibes. Väderprognosen för helgen såg inte bra ut, och mycket riktigt, under kvällens sista akt, som var Fatboy Slim så började det ösregna. Det regnade och blåste så mycket att jag började skaka och huttra något enormt. Jag och Megs bestämmer oss för att gå hem. I regnet. Jag fattade aldrig hur långt det var innan vi började gå. Men, det tog nästan två timmar i piskande regn. Hemskt.

När jag kommer hem för att hämta bilnyckeln (ja för när vi äntligen var hemma så ringde de andra och ville bli hämtade..)så sitter det en idiot i min säng, jag sov på soffan med Lee, med skorna på lakanet och med rumpan på mina kläder.

Jag säger till honom att flytta sig, men när vi kommer hem igen efter två billaster med blöta människor så är de jävla skorna tillbaka i sängen. Jag blir irriterad och säger till på skarpen. Men vad händer då? Jo, jag får ett jävla smil tilbaka som säger typ "hörru du lilla tjejen, vad är ditt problem". Ni som känner mig vet att det är helt jävla fel sätt att bemöta mig på. Jag säger till igen och igen, men det händer inget och jag blir tokig. Vad händer då, jo några andra av killarna suckar och tycker jag är jobbig och kan jag bara inte lägga av. VAD FAN! NEJ! Jag kan aldrig lägga av när jag märker at någon uppenbart har problem med att respektera kvinnor. Speciellt inte när jag promenerat två timmar i regnet.

Jag blir så irriterad på den typen av killar, och det finns gott om dem här eftersom Australien är mil bakom Sverige när det kommer till jämlikhet, respekt mot kvinnor etc. Han satt där med sina muskler och sin rakade bringa och bara flinade med ett puckat uttryck i ansiktet. Samtidigt vågar jag inte bli för arg för jag är rädd för att någon som är så dum i huvudet helt plötsligt ska få ett utrbrott och slänga mig från balkongen som är 19 våningar upp. Dilemma. Det finns liksom inte ett uns av respekt för andra männiksor. Och att han inte fattar vad problemet är när han SITTER PÅ mina kläder och saker i min säng så måste man ju vara helt körd.

Samma människa kom och tände lampan ett antal gånger under nattens gång, är högljudd och allmänt påverkad av diverse saker. Det första jag gjorde imorse var att packa min väska och Lee och åka hem med bilen. Trots att det var sol och vi princip bodde på stranden. För jag mådde illa av tanken att träffa anabola steroiders bästa vän igen. Det här inlägget var nog inte så bra upplagt, eller vettigt skrivet på något sätt. Men ibland måste det ju få vara så också. Lite långt blv det med...

Festivalen, hur var den annars då?Jo, toppen, The Presets var grymma, Fatboy Slim var en upplevelse att se, det var inte för varmt, god mat. Allt var bra tills det började regna. Då blev det förjävligt. Men kameran höll, här kommer lite bilder. Utsikt åt ena hållet från vårt rum Och åt andra hållet Jag och LeeLana, Leisha, Dan, Ads, Megs, Greg och Lee Snygga brillor, jag ska satsa på dem till nästa säsongThe Presets
Fatboy Slim, verkar vara en sjysst gubbe det där

VimmelJanna

Jaha. Jag testade på blogmap.se vilken bloggare jag var skrev som.
Visade sig vara Vimmelmamman jag var mest lik. Jättelik tydligen. Jag blev besviken. Jag vet inte vem jag hade hoppats på, och jag gillar ju Vimmelmammans blogg, men det kändes ändå inte rätt.
Jag har ju aldrig ens varit på ett vimmel.

Ändrade planer!

Nähä, nå byta avdelning blev det inte. Helt plötsligt så hade de finanser att behålla mig på den avdelningen jag är på nu. JIPPI! Jag ska bli riktig datanörd. Nu är det allvar. Jag ska jobba med att konfigurera, konfiguerera och konfigurera. Eller som jag kallar det. Config, lite på slang så där. Glad är jag i vilket fall som helst att jag får stanna med mina roliga kollegor!

Mera jobb!

Jag fick idag reda på att jag får fortsatt anställning hos Queensland Government. Jag ska bara byta avdelning, hus och arbetskamrater... Känns lite bittersweet. Jag är glad över att få stanna kvar, men tråkigt att flytta ifrån gänget som jag faktiskt gillar en hel del.

Mitt nya jobb har att göra med Network, typ support. Inte sitta i ett callcenter som tur är utan mer på mailbasis, fixa problem och sen ringa upp folk som eventuellt behöver det. Tre månader har jag fått och det är ju perfekt. Då har jag tre veckor ledigt innan jag flyger hem igen.

Ja, för nu är det mindre än fyra månader tills jag kommer hem. Känns verkligen konstigt. Även det är lite bittersweet. Jag kommer att sakna huset och havsutsikten, solen, Mixie och alla nya kompisar. Men åååh vad jag har längtat hem. Jag längtar hem varje dag och det ska bli så kul att träffa alla igen. Nu kommer jag ju komma hem med lite cash i fickan också så sommaren är räddad! Jag och Lee funderar på att göra någon roadtrip i kära Svea rike. Jag ska visa honom alla mina älskade sommarplatser, Lickershamn, Säterskogarna, Österlen, Årsta havsbad, skärgården.... Vi kanske till och med kan upptäcka några nya platser om vi har tur.

84 miljoner

Kan ni fatta! 84 miljoner dollar, det är vad Australienarna hittills har samlat ihop till offren i skogsbränderna i Victoria. 84 miljoner DOLLAR! Idag skänker Coles, en av de största matvarukedjorna här, hela sin vinst, beräknad till 4 miljoner dollar. Folk handlar tydligen som galna. Jag blir rörd av hur folk verkligen gräver djupt i fickorna för att hjälpa andra. Häromdagen på radion var det en liten flicka som skänkte 100 dollar, det hade tagit henne "many many many weeks" att samla ihop den summan och nu skänker hon bort den till de som behöver pengarna bättre. Fint.

Det här med att prata

Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna jobba på kontor där man jobbar med sitt vid sitt skrivbord. Det är tråkigt. Jag vill bara prata hela tiden. Det är därför stunder runt espressomaskinen med Netmax-killarna piggar upp så mycket. Där kan vi skoja om mjölk och chokladpulver, om kollegor och om vem som egentligen åt upp Lisas kex?
Jag är ju van att ha jobb där man babblar.
Första jobbet, telefonförsäljare, man pratar i telefon hela dagarna.
Andra jobbet, fritids. Det går ut på att umgås och prata med barnen och diskutera konflikter m.m. i barngruppen med kollegor.
Tredje jobbet, förskola, vi jobbar med språk och man pratar hela tiden antingen med barnen eller med kollegorna (fast bara om barn såklart....)
Extrajobb, handbollsdomare, egentligen inte så mycket prat utan mest blås i pipan. Trodde ni ja! Jag lyckas prata halva tiden när jag dömer och får beröm för det eftersom jag är så pedagoooogisk.
Alltså, jag är van att prata och jag gillar också den sysselsättningen som folk säkert vet. Så det här jobbet att sitta och göra grejer på datorn för sig själv är inte min grej. För om man pratar på mitt jobb får man ingenting gjort och det stör mig. Jag vill göra både och.
Jag vet vad jag ska bli! Programledare i min egen talkshow!! Det vore väl nåt.

Saknad?

Jag läser på min vän Beccas Facebooksida. Becca har nyligen flyttat till Australien, precis som jag, fast ungefär 100 mil härifrån, till Sydney. Faktiskt bara för en vecka sen. Jag läser på Beccas wall och jag ser att alla mina kompisar skriva att de saknar henne och att hon ska komma hem och att hon ska maila osv.

VA! tänker jag då. Inte för att de inte ska sakna Becca för det ska de för hon är en av de bästa. Jag tänker VA! för att jag undrar varför folk inte skriver så till mig. Jag är ju också borta. Jag är också i Australien. Jag har ju vart här hur länge som helst. Sen självklart så slår det mig ju. Folk har glömt mig. Jag har varit borta för länge. Jag har vart här i nästan 8 månader nu. Men vet ni vad? Om EXAKT 4 månader så kommer jag hem. Den 12:e juni sent sent på kvällen kommer jag hem. Då får jag se om folk ens kommer ihåg hur jag ser ut.

För er som har glömt, så här ser jag ut när jag sjunger karaoke:

Ganska meningslöst för jag sjöng på svenska och ingen fattar ju ändå vad jag sjunger. Och det är också pinsamt att tänka tillbaka på det för det var på en ganska fancy förlovningsfest hemma hos någon jag inte känner så bra. Förresten var det inte ens karaoke. Jag sjöng a capella i en mick jag hittade. Touché!

090210

Jag kan egentligen inte blogga, jag är så trött. Jag har varit, som man säger, "Out on site" i dagarna två. Jag blir så trött av det att jag storknar. Nästan somnar när jag kör. Farligt.

Men den riktiga anledningen till denna bloggstilla är att vi har lånat Underbelly av Lees chef. En australiensisk kriminalserie som baseras på en serie riktiga händelser (moooord) i Melbourne mellan 1995-2004. Riktigt spännande. Vi kollar non-stop just nu.

Bränderna i Victoria

Det är sorgligt. Över 130 döda och fler lär det bli.
Det som vanligtvis skulle varit big news som översvämningar i North Queensland där det numera bara går att ta sig fram med båt, och en femårig pojke som med största sannolikhet blivit uppäten av en krokodil i samma område får knappt någon plats alls på nyheterna. Och så konstigt är det ju inte. Det är den största naturkatastrof som någonsin drabbat Australien i modern tid.
Men samtidigt kräks jag. Efter nyheterna kommer TodayTonight, som är ett skitprogram som visar aktuella händelser, men också kändisskit... De har nu ett extrainsatt program om bränderna. Med sorglig såpoperamusik och bilder på folk som kollar mot horisonten och gråter. Jag klarar inte sånt. Det får mig att må dåligt. Vad är meningen med såna program?

Baka liten kaka

Lee har blivit galen i att baka. I måndags bakade han en urgod citronkaka. Det var FÖRSTA GÅNGEN han bakade på egen hand. Han fyller 25 om en vecka...
Nu sitter han och bläddrar i kokboken igen. Men vi har tyvärr inget smör. Lee blir besviken och ber mig gå till affären efter som han inte orkar, men jag orkar inte heller, utan föreslår att han tar en frukt istället.

Då slänger han sig på golvet och skriker:

"Jag kan äta bara kakaaaa!"

Vuxet. Apropå 25 år.

Semla

Buuhuuuhuuuuu, jag vill ha en semla. I alla bloggar jag läser äter de semlor. Och nej, det är inte samma sak att baka egna. Fast jag får väl göra det... Suck. Att livet ska vara så svårt som expat. Inte fick jag svensk julmat, inte kan jag handla lite lösgodis när jag känner för det (ALLTID), inte kan jag köpa en normal pizza.... Ja, listan blir ju lång om jag fortsätter så jag slutar där.

Förresten, en sak som stör mig här gällande mat, när vi ändå är inne på temat, är att man alltid får rödbetor på allt. Eller i alla fall på hamburgare och på mackor. Gaaah. Om man inte kommer ihåg att säga till förståss. Vilket jag aldrig gör eftersom det är onormalt med rödbetor så vem tänker på det liksom? Tur att jag bara ogillar rödbetor lite och inte hatar dem. Jag hatar bara principen med rödbetor på allt. GRRRRRRRRR!

Can you tell a girl?

Vi kollar på Cricketgalan. Eller Lee kollar, jag sneglar mest. Det är inte så underhållande för mig. Men en del saker är roligt. Som den här videon. Den är inte på skoj. Den är inspelad på allvar, inte som ett skämt.
Förklaringen är att cricketspelare är som superstars i Indien, och den här killen, Brett Lee tyckte att han kunde passa på att skaffa sig en musikkarriär. Och Indien är ju som det är med Bollywood och hela den baletten så det funkar ju i princip bara där. Jag har svårt att se tex Cristiano Ronaldo spela in något i den här stilen.
Kom ihåg, han är allvarlig. Klimax i videon är nog vid 3 minuter när han börjar sjunga på Hindi.

Inte skoj. Allvar.

http://au.youtube.com/watch?v=48eHkZfnGug

Idag hände det...

Jag skulle bara svänga upp lite snabbt på Sunshine Coast och leverera lite kablar. Missar att svänga på en av de minde gatorna och gör en u-sväng för att komma tillbaka i position. Blinkar för att svänga höger in på rätt gata. Blir i svängögonblicket helt plötsligt sinnesförvirrad och gör en "svensk" högersväng, vilket innebär att jag hamnade på fel sida av gatan och kör mot mötande trafik.
Skriker "WAAAH!!" rakt ut i bilen och gör ytterligare en u-sväng fortfarande på helt fel sida av gatan hamnar rätt. Ytterligare en u-sväng senare är allt som det ska. Förutom mitt hjärta som dunkar lite hårade än vanligt.
Som tur var för min del så var det bara en där jag hamnade och inga andra i närheten. Tror det var det som förvirrade mig. Eller så längtar jag hem så mycket att jag börjar köra svenskt?

090201

De ringde från kamerabutiken häromdagen och sa att vi kunde hämta ut kameran. De hade lagat den! Gratis. Hur ofta händer de att de lagar något som blivit slängt i golvet? Jag var i chock. Men glad så klart. Måste nog varit ett fel som dykt upp på fler kameror, även de som inte blivit slängda i marken..
Nu kan jag börja ta bilder igen!

Den här helgen har vart ganska tråkig. I fredags gick jag och Lee och några kompisar och åt på restaurang i stan. Gott, men bullrig miljö så det var svårt att prata vanligt. Blev en tidig kväll. Igår gjorde vi ingenting och idag gjorde vi ingenting. Eller idag sprang vi 5 km och jag styrketränade lite. Men det räknas som ingenting för det är inte så kul. Speciellt inte på en söndag. Vem vill träna på en söndag om det inte är handbollsmatch dvs?

Ny arbetsvecka imorrn, en hel vecka på kontoret. Jag avlider. Fast, jag har ju tagit fredagen ledigt. Var inne en dag innan jul för att få träning så jag får kvitta den mot en dag nu. Passade på att ta fredag så jag får en långhelg igen. Har bokat tid hos Michelle, frissan. Känns sjysst, har aldrig tagit ledigt från jobbet för att gå till frissan förut, men nån gång ska väl vara den första!