Tur att man inte bor där

Själv har man ingen lust att bli krokodilsnacks.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4658823.ab

Min list

Jag ar den enda i det har huset som blir biten av myggor. Jag blir inte bara biten utan jag ar standigt under attack. Ofta ar det sa illa att jag forvandlas till tjuren Ferdinand och springer runt och slar mig sjalv pa kroppen dar jag tror att myggorna sitter.

Men idag var jag smart. Idag overlistade jag de sma krypen.

Jag och Lee planterade gronsaker i gronsakslandet och sjalvklart borjade myggen bita mig som darar. Jag var nara att fa en Ferdinand-attack men istallet fick jag en snilleblixt. Jag smorde in hela min kropp i jord.

Ja, det ar sant! Eftersom jag anda var smutsig fran att plantera sa passade jag pa. Armar, rygg och ben var tackta i rod jord och jag var mycket nojd med mig sjalv. Tills jag skulle tvatta bort allt och kom ihag att den roda jorden som ar har ar ungefar lika latt att fa bort som myggen...

Men jag blev faktist inte biten! Fanfar!

Fredag är ändå den dagen som känns...

Igår när jag kom till jobbet, glad för att det äntligen var fredag var det första jag fick höra:
"Are you ready for a big day? Fridays are always our busiest day!"

Jag som alltid trott att det var meningen att vara tvärtom. Tydligen inte hos Netmax. Jag kom hem kvart i sju. 11,5 timme tidigare åkte jag till jobbet. Kort dag.

Jobbet

Jag alskar att jobba med datanordar!
Idag pa jobbet sa holl Justin och Craig pa med en grej och skulle starta varsin scan. De rullar i sina kontorsstolar till respektive skrivbord (for vi ror oss helst inte i onodan) och sen sager Craig "1,2,3 CLICK" och sa klickar de samtidigt och ser vem som hinner forst!
Ah, vad jag skrattar! En annan bra sak ar Cool- eller Uncool-vaggen dar man far hanga upp saker man tycker ar coola eller uncoola. Om det ar coolt sa ar det narmare cool-lappen och tvartom. Just nu haller jag pa och funderar pa vad jag ska hanga upp...

Kompisar

Lee och jag är vänner igen.
Nu ska vi plugga svenska.
"Miiiiin sveeenska booook!" sjunger Lee när han går för att hämta sin skrivbok.
Åååh, han är söt han!

Ett av mina utbrott

Lees morbror Carl ringde precis och frågade om Lee ville följa med och skjuta lite i helgen. På skjutbana alltså. De har gjort det en gång förut, men den här gången ska de tydligen övernatta någonstans, ett helt killgäng.

Förra gången Lee åkte och sköt med Carl fick jag ett utbrott eftersom jag tyckte att det var oerhört konstigt att jag inte blev tillfrågad. Jag tar för givet att det är för att jag är tjej. Det gör jag nu också. Jag är mycket för principer och rättvisa, måste ha och göra med att jag är äldsta barnet. När jag tänker på det så skulle jag säkert vantrivas i sällskap av en massa gubbar med, fy farao, gubbhumor, men det spelar ingen roll, har jag fått för mig att jag inte har blivit bjuden bara för att jag är tjej så är det så och det är väldigt orättvist.

Förra gången vägrade jag låta Lee berätta om hur det varit i en timme efter att han hade kommit hem eftersom jag var sur. Då var han borta i 4-5 timmar. Nu ska han vara borta i ett dygn. Räkna ut det själva.

Jag är avundsjuk i vilket fall som helst, jag vill också. Men jag är inte bjuden. Fast det kanske händer att jag smiter med i alla fall, om inte George är hemma från Moreton på lördag. Uppvuxen på femte våningen i lägenhet som man är så är det oerhört läskigt att sova ensam i ett hus med bara katten som sällskap. När jag var ensam senast i huset en lördagkväll så var jag bombsäker på att gubbarna som hade fest i huset bredvid hade samlats enbart för att mörda mig. Eller i alla fall för att få mig att tro det.

Dilemma

Lee bakar igen. Han har fått dille på att baka nu när han väl har lärt sig.
MEN, problemet då. Jag mår illa, men det tar han så klart ingen hänsyn till. Hur kul är det när någon bakar en kaka när man mår illa och man vet att man måste äta för att man älskar kaka och kan inte hålla sig ifrån att äta den där kakan trots att man inte vill. Fast man vill ju. För man älskar kaka.
Sen kommer jag må dåligt resten av kvällen.
Tack, tack så jävla mycket Lee.