Tur att man inte bor där

Själv har man ingen lust att bli krokodilsnacks.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4658823.ab

Min list

Jag ar den enda i det har huset som blir biten av myggor. Jag blir inte bara biten utan jag ar standigt under attack. Ofta ar det sa illa att jag forvandlas till tjuren Ferdinand och springer runt och slar mig sjalv pa kroppen dar jag tror att myggorna sitter.

Men idag var jag smart. Idag overlistade jag de sma krypen.

Jag och Lee planterade gronsaker i gronsakslandet och sjalvklart borjade myggen bita mig som darar. Jag var nara att fa en Ferdinand-attack men istallet fick jag en snilleblixt. Jag smorde in hela min kropp i jord.

Ja, det ar sant! Eftersom jag anda var smutsig fran att plantera sa passade jag pa. Armar, rygg och ben var tackta i rod jord och jag var mycket nojd med mig sjalv. Tills jag skulle tvatta bort allt och kom ihag att den roda jorden som ar har ar ungefar lika latt att fa bort som myggen...

Men jag blev faktist inte biten! Fanfar!

Fredag är ändå den dagen som känns...

Igår när jag kom till jobbet, glad för att det äntligen var fredag var det första jag fick höra:
"Are you ready for a big day? Fridays are always our busiest day!"

Jag som alltid trott att det var meningen att vara tvärtom. Tydligen inte hos Netmax. Jag kom hem kvart i sju. 11,5 timme tidigare åkte jag till jobbet. Kort dag.

Jobbet

Jag alskar att jobba med datanordar!
Idag pa jobbet sa holl Justin och Craig pa med en grej och skulle starta varsin scan. De rullar i sina kontorsstolar till respektive skrivbord (for vi ror oss helst inte i onodan) och sen sager Craig "1,2,3 CLICK" och sa klickar de samtidigt och ser vem som hinner forst!
Ah, vad jag skrattar! En annan bra sak ar Cool- eller Uncool-vaggen dar man far hanga upp saker man tycker ar coola eller uncoola. Om det ar coolt sa ar det narmare cool-lappen och tvartom. Just nu haller jag pa och funderar pa vad jag ska hanga upp...

Kompisar

Lee och jag är vänner igen.
Nu ska vi plugga svenska.
"Miiiiin sveeenska booook!" sjunger Lee när han går för att hämta sin skrivbok.
Åååh, han är söt han!

Ett av mina utbrott

Lees morbror Carl ringde precis och frågade om Lee ville följa med och skjuta lite i helgen. På skjutbana alltså. De har gjort det en gång förut, men den här gången ska de tydligen övernatta någonstans, ett helt killgäng.

Förra gången Lee åkte och sköt med Carl fick jag ett utbrott eftersom jag tyckte att det var oerhört konstigt att jag inte blev tillfrågad. Jag tar för givet att det är för att jag är tjej. Det gör jag nu också. Jag är mycket för principer och rättvisa, måste ha och göra med att jag är äldsta barnet. När jag tänker på det så skulle jag säkert vantrivas i sällskap av en massa gubbar med, fy farao, gubbhumor, men det spelar ingen roll, har jag fått för mig att jag inte har blivit bjuden bara för att jag är tjej så är det så och det är väldigt orättvist.

Förra gången vägrade jag låta Lee berätta om hur det varit i en timme efter att han hade kommit hem eftersom jag var sur. Då var han borta i 4-5 timmar. Nu ska han vara borta i ett dygn. Räkna ut det själva.

Jag är avundsjuk i vilket fall som helst, jag vill också. Men jag är inte bjuden. Fast det kanske händer att jag smiter med i alla fall, om inte George är hemma från Moreton på lördag. Uppvuxen på femte våningen i lägenhet som man är så är det oerhört läskigt att sova ensam i ett hus med bara katten som sällskap. När jag var ensam senast i huset en lördagkväll så var jag bombsäker på att gubbarna som hade fest i huset bredvid hade samlats enbart för att mörda mig. Eller i alla fall för att få mig att tro det.

Dilemma

Lee bakar igen. Han har fått dille på att baka nu när han väl har lärt sig.
MEN, problemet då. Jag mår illa, men det tar han så klart ingen hänsyn till. Hur kul är det när någon bakar en kaka när man mår illa och man vet att man måste äta för att man älskar kaka och kan inte hålla sig ifrån att äta den där kakan trots att man inte vill. Fast man vill ju. För man älskar kaka.
Sen kommer jag må dåligt resten av kvällen.
Tack, tack så jävla mycket Lee.

Lee vet ingenting

Vi kollar på Oscarsgalan. Jag blir imponerad av Hugh Jackman som dansar så himla bra och påpekar det för Lee varpå han säger:

L: "Ofcourse Janna, he was in Moulin Rouge!"
J: "...va? Was he?"
L. "Ja, pucko!"
J: "Jaha, what role did he play then?"
L: "The singer"
J: "Men, nej, it was Ewan McGregor"
L: "........a just det."

Senare:
J: "Vem är det? Sara Jessica Parker?"
L: "Nej dumhuve, it is Madonna"
J: "Is it really...?"
J: "Neeej, it's not! Look!"
L: "Oh, ooops. But they both look like crazy stick bitches anyway"

Han får dock beröm för den sista kommentaren även om han inte har så bra koll på kändisar.

My precious

Egentligen gillar jag inte att Googla mitt eget namn. Inte för att jag inte gillar att läsa om mig själv (fast det enda som finns om mig på Google är relaterat till handboll och mestadels hur många mål man gjort i en specifik match), för det gör jag, utan för att jag inte gillar att påminnas om att det finns andra som heter Janna. Jag blir irriterad och undrar vad andra människor håller på med som tror att de också heter Janna. Janna är mitt namn!

Ja jag vet att det är konstigt att tycka så. Men jag gör det. Jag kan till och med ogilla personer som heter Janna innan jag träffat dem. Fast nu skakar jag på huvudet åt mig själv. Inte för att det inte är sant utan för att jag tycker att jag själv är knäpp.

Janna är..

Hittade rolig grej hos Hannah:
Googla ditt eget, eller någon annans namn med ordet ÄR efter. Exempelvis "Janna är" och ta sedan de fem första meningarna.
Mina blev (tar inte med de tråkiga som kommer från svenskanamn.se, så jag fuskar lite):

-Janna är rädd ibland (Nej, jag är rädd för det mesta, hajar, mörker, fåglar, mördare listan är lång...)
-Janna är redan på gång med sin vilda kväll. (Inte direkt, med Ciscoläsning i högsta hugg)
-Janna är noga med att kontrollera varifrån hennes kläder kommer men tycker att hon borde veta mer om det. (Sant, jag kontrollerar ALLTID att de kommer från en billig affär)
-Janna är arg ibland. (Fråga Lee. Jag är inte arg ibland. Jag är arg för det mesta. Om jag inte är superglad)
-JANNA?! är det sant? vill du bo med oss?! (Beror helt på vem som frågar, men jag behöver ju någonstans att bo när jag kommer hem igen)

What's become of me?

Lee rekommenderar att jag ska läsa "CCNA INTRO" för att lära mig lite mer om det jag ska jobba med. Han föreslår att jag ska börja med kapitlena "Introduction to Computer Networking Concepts", "The TCP/IP and OSI Networking Models" och "Data Link Layer Fundamentals: Ethernet LANs"

Nu till det roliga. Jag fattar vad titlarna betyder. Jag ÄR en datanörd. Men det betyder INTE att jag gillar det. Väldigt mycket tvärtom.

Jag är inte chef längre

Började på nya positionen idag. Mycket förvirrande. Men å andra sidan så var mitt förra jobb också det den första tiden och nu är jag expert på det jag gjorde. Fast, jag känner att det här är med förvirrande med tanke på att jag inte riktigt fattar vad jag ska göra när jag är klar med utbildningen. Han som utbildar mig vet inte heller, han trodde jag skulle vidare till en annan avdelning efter en vecka. Men det ska jag ju inte. Så vi får väl se. Återkommer...

Apropå det där med chef då. Mitt nya skrivbord suger. Det är bara ett vanligt skrivbord utan eget fönster och jag stirrar rakt in i en skätm. På bilden nedan ser ni mitt förra skrivbord. När Lee fick se bilden så utbrast han: "Janna, you are the boss. Corner window on the 14th floor, cool!" Kunde ju inte mer att hålla med, även om ingen lydde mina order när jag testade på jobbet.

Ganska opersoligt dock, eftersom jag bara var där halva tiden, men sjysst view som sagt!

Och här är huset jag brukade spionera på. Ganska hårt jobb med tanke på alla de där balkongerna.

A just det, om någon känner för att bl avundsjuk läs här:

Förrförra veckan vann jag skaldjursbrickan på Grandview Hotel. Så som jag har kämpat för att vinna någon av de alla brickorna. Eller, kämpat är väl fel ord, men jag har köpt lotter 4-5 gånger. Jag, Lee och Mixie åt skaldjur i dagarna tre. Ja för det var så mycket att katten fick partaja på skaldjur hon också.

Lycka!

Gnäll

Har spenderat helgen på Gold Coast, närmare bestämt Surfers Paradise, Australiens Ayia Napa. Med andra ord ett riktigt hemskt ställe. OM det inte vore för stränderna som sträcker sig så långt ögat kan nå och längre. Men nog om det, jag ska gnälla nu.

Anledningen till att vi var just där vi var är att vi igår var på festival, Good Vibes. Väderprognosen för helgen såg inte bra ut, och mycket riktigt, under kvällens sista akt, som var Fatboy Slim så började det ösregna. Det regnade och blåste så mycket att jag började skaka och huttra något enormt. Jag och Megs bestämmer oss för att gå hem. I regnet. Jag fattade aldrig hur långt det var innan vi började gå. Men, det tog nästan två timmar i piskande regn. Hemskt.

När jag kommer hem för att hämta bilnyckeln (ja för när vi äntligen var hemma så ringde de andra och ville bli hämtade..)så sitter det en idiot i min säng, jag sov på soffan med Lee, med skorna på lakanet och med rumpan på mina kläder.

Jag säger till honom att flytta sig, men när vi kommer hem igen efter två billaster med blöta människor så är de jävla skorna tillbaka i sängen. Jag blir irriterad och säger till på skarpen. Men vad händer då? Jo, jag får ett jävla smil tilbaka som säger typ "hörru du lilla tjejen, vad är ditt problem". Ni som känner mig vet att det är helt jävla fel sätt att bemöta mig på. Jag säger till igen och igen, men det händer inget och jag blir tokig. Vad händer då, jo några andra av killarna suckar och tycker jag är jobbig och kan jag bara inte lägga av. VAD FAN! NEJ! Jag kan aldrig lägga av när jag märker at någon uppenbart har problem med att respektera kvinnor. Speciellt inte när jag promenerat två timmar i regnet.

Jag blir så irriterad på den typen av killar, och det finns gott om dem här eftersom Australien är mil bakom Sverige när det kommer till jämlikhet, respekt mot kvinnor etc. Han satt där med sina muskler och sin rakade bringa och bara flinade med ett puckat uttryck i ansiktet. Samtidigt vågar jag inte bli för arg för jag är rädd för att någon som är så dum i huvudet helt plötsligt ska få ett utrbrott och slänga mig från balkongen som är 19 våningar upp. Dilemma. Det finns liksom inte ett uns av respekt för andra männiksor. Och att han inte fattar vad problemet är när han SITTER PÅ mina kläder och saker i min säng så måste man ju vara helt körd.

Samma människa kom och tände lampan ett antal gånger under nattens gång, är högljudd och allmänt påverkad av diverse saker. Det första jag gjorde imorse var att packa min väska och Lee och åka hem med bilen. Trots att det var sol och vi princip bodde på stranden. För jag mådde illa av tanken att träffa anabola steroiders bästa vän igen. Det här inlägget var nog inte så bra upplagt, eller vettigt skrivet på något sätt. Men ibland måste det ju få vara så också. Lite långt blv det med...

Festivalen, hur var den annars då?Jo, toppen, The Presets var grymma, Fatboy Slim var en upplevelse att se, det var inte för varmt, god mat. Allt var bra tills det började regna. Då blev det förjävligt. Men kameran höll, här kommer lite bilder. Utsikt åt ena hållet från vårt rum Och åt andra hållet Jag och LeeLana, Leisha, Dan, Ads, Megs, Greg och Lee Snygga brillor, jag ska satsa på dem till nästa säsongThe Presets
Fatboy Slim, verkar vara en sjysst gubbe det där

VimmelJanna

Jaha. Jag testade på blogmap.se vilken bloggare jag var skrev som.
Visade sig vara Vimmelmamman jag var mest lik. Jättelik tydligen. Jag blev besviken. Jag vet inte vem jag hade hoppats på, och jag gillar ju Vimmelmammans blogg, men det kändes ändå inte rätt.
Jag har ju aldrig ens varit på ett vimmel.

Ändrade planer!

Nähä, nå byta avdelning blev det inte. Helt plötsligt så hade de finanser att behålla mig på den avdelningen jag är på nu. JIPPI! Jag ska bli riktig datanörd. Nu är det allvar. Jag ska jobba med att konfigurera, konfiguerera och konfigurera. Eller som jag kallar det. Config, lite på slang så där. Glad är jag i vilket fall som helst att jag får stanna med mina roliga kollegor!

Mera jobb!

Jag fick idag reda på att jag får fortsatt anställning hos Queensland Government. Jag ska bara byta avdelning, hus och arbetskamrater... Känns lite bittersweet. Jag är glad över att få stanna kvar, men tråkigt att flytta ifrån gänget som jag faktiskt gillar en hel del.

Mitt nya jobb har att göra med Network, typ support. Inte sitta i ett callcenter som tur är utan mer på mailbasis, fixa problem och sen ringa upp folk som eventuellt behöver det. Tre månader har jag fått och det är ju perfekt. Då har jag tre veckor ledigt innan jag flyger hem igen.

Ja, för nu är det mindre än fyra månader tills jag kommer hem. Känns verkligen konstigt. Även det är lite bittersweet. Jag kommer att sakna huset och havsutsikten, solen, Mixie och alla nya kompisar. Men åååh vad jag har längtat hem. Jag längtar hem varje dag och det ska bli så kul att träffa alla igen. Nu kommer jag ju komma hem med lite cash i fickan också så sommaren är räddad! Jag och Lee funderar på att göra någon roadtrip i kära Svea rike. Jag ska visa honom alla mina älskade sommarplatser, Lickershamn, Säterskogarna, Österlen, Årsta havsbad, skärgården.... Vi kanske till och med kan upptäcka några nya platser om vi har tur.

84 miljoner

Kan ni fatta! 84 miljoner dollar, det är vad Australienarna hittills har samlat ihop till offren i skogsbränderna i Victoria. 84 miljoner DOLLAR! Idag skänker Coles, en av de största matvarukedjorna här, hela sin vinst, beräknad till 4 miljoner dollar. Folk handlar tydligen som galna. Jag blir rörd av hur folk verkligen gräver djupt i fickorna för att hjälpa andra. Häromdagen på radion var det en liten flicka som skänkte 100 dollar, det hade tagit henne "many many many weeks" att samla ihop den summan och nu skänker hon bort den till de som behöver pengarna bättre. Fint.

Det här med att prata

Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna jobba på kontor där man jobbar med sitt vid sitt skrivbord. Det är tråkigt. Jag vill bara prata hela tiden. Det är därför stunder runt espressomaskinen med Netmax-killarna piggar upp så mycket. Där kan vi skoja om mjölk och chokladpulver, om kollegor och om vem som egentligen åt upp Lisas kex?
Jag är ju van att ha jobb där man babblar.
Första jobbet, telefonförsäljare, man pratar i telefon hela dagarna.
Andra jobbet, fritids. Det går ut på att umgås och prata med barnen och diskutera konflikter m.m. i barngruppen med kollegor.
Tredje jobbet, förskola, vi jobbar med språk och man pratar hela tiden antingen med barnen eller med kollegorna (fast bara om barn såklart....)
Extrajobb, handbollsdomare, egentligen inte så mycket prat utan mest blås i pipan. Trodde ni ja! Jag lyckas prata halva tiden när jag dömer och får beröm för det eftersom jag är så pedagoooogisk.
Alltså, jag är van att prata och jag gillar också den sysselsättningen som folk säkert vet. Så det här jobbet att sitta och göra grejer på datorn för sig själv är inte min grej. För om man pratar på mitt jobb får man ingenting gjort och det stör mig. Jag vill göra både och.
Jag vet vad jag ska bli! Programledare i min egen talkshow!! Det vore väl nåt.

Saknad?

Jag läser på min vän Beccas Facebooksida. Becca har nyligen flyttat till Australien, precis som jag, fast ungefär 100 mil härifrån, till Sydney. Faktiskt bara för en vecka sen. Jag läser på Beccas wall och jag ser att alla mina kompisar skriva att de saknar henne och att hon ska komma hem och att hon ska maila osv.

VA! tänker jag då. Inte för att de inte ska sakna Becca för det ska de för hon är en av de bästa. Jag tänker VA! för att jag undrar varför folk inte skriver så till mig. Jag är ju också borta. Jag är också i Australien. Jag har ju vart här hur länge som helst. Sen självklart så slår det mig ju. Folk har glömt mig. Jag har varit borta för länge. Jag har vart här i nästan 8 månader nu. Men vet ni vad? Om EXAKT 4 månader så kommer jag hem. Den 12:e juni sent sent på kvällen kommer jag hem. Då får jag se om folk ens kommer ihåg hur jag ser ut.

För er som har glömt, så här ser jag ut när jag sjunger karaoke:

Ganska meningslöst för jag sjöng på svenska och ingen fattar ju ändå vad jag sjunger. Och det är också pinsamt att tänka tillbaka på det för det var på en ganska fancy förlovningsfest hemma hos någon jag inte känner så bra. Förresten var det inte ens karaoke. Jag sjöng a capella i en mick jag hittade. Touché!

090210

Jag kan egentligen inte blogga, jag är så trött. Jag har varit, som man säger, "Out on site" i dagarna två. Jag blir så trött av det att jag storknar. Nästan somnar när jag kör. Farligt.

Men den riktiga anledningen till denna bloggstilla är att vi har lånat Underbelly av Lees chef. En australiensisk kriminalserie som baseras på en serie riktiga händelser (moooord) i Melbourne mellan 1995-2004. Riktigt spännande. Vi kollar non-stop just nu.

Bränderna i Victoria

Det är sorgligt. Över 130 döda och fler lär det bli.
Det som vanligtvis skulle varit big news som översvämningar i North Queensland där det numera bara går att ta sig fram med båt, och en femårig pojke som med största sannolikhet blivit uppäten av en krokodil i samma område får knappt någon plats alls på nyheterna. Och så konstigt är det ju inte. Det är den största naturkatastrof som någonsin drabbat Australien i modern tid.
Men samtidigt kräks jag. Efter nyheterna kommer TodayTonight, som är ett skitprogram som visar aktuella händelser, men också kändisskit... De har nu ett extrainsatt program om bränderna. Med sorglig såpoperamusik och bilder på folk som kollar mot horisonten och gråter. Jag klarar inte sånt. Det får mig att må dåligt. Vad är meningen med såna program?

Baka liten kaka

Lee har blivit galen i att baka. I måndags bakade han en urgod citronkaka. Det var FÖRSTA GÅNGEN han bakade på egen hand. Han fyller 25 om en vecka...
Nu sitter han och bläddrar i kokboken igen. Men vi har tyvärr inget smör. Lee blir besviken och ber mig gå till affären efter som han inte orkar, men jag orkar inte heller, utan föreslår att han tar en frukt istället.

Då slänger han sig på golvet och skriker:

"Jag kan äta bara kakaaaa!"

Vuxet. Apropå 25 år.

Semla

Buuhuuuhuuuuu, jag vill ha en semla. I alla bloggar jag läser äter de semlor. Och nej, det är inte samma sak att baka egna. Fast jag får väl göra det... Suck. Att livet ska vara så svårt som expat. Inte fick jag svensk julmat, inte kan jag handla lite lösgodis när jag känner för det (ALLTID), inte kan jag köpa en normal pizza.... Ja, listan blir ju lång om jag fortsätter så jag slutar där.

Förresten, en sak som stör mig här gällande mat, när vi ändå är inne på temat, är att man alltid får rödbetor på allt. Eller i alla fall på hamburgare och på mackor. Gaaah. Om man inte kommer ihåg att säga till förståss. Vilket jag aldrig gör eftersom det är onormalt med rödbetor så vem tänker på det liksom? Tur att jag bara ogillar rödbetor lite och inte hatar dem. Jag hatar bara principen med rödbetor på allt. GRRRRRRRRR!

Can you tell a girl?

Vi kollar på Cricketgalan. Eller Lee kollar, jag sneglar mest. Det är inte så underhållande för mig. Men en del saker är roligt. Som den här videon. Den är inte på skoj. Den är inspelad på allvar, inte som ett skämt.
Förklaringen är att cricketspelare är som superstars i Indien, och den här killen, Brett Lee tyckte att han kunde passa på att skaffa sig en musikkarriär. Och Indien är ju som det är med Bollywood och hela den baletten så det funkar ju i princip bara där. Jag har svårt att se tex Cristiano Ronaldo spela in något i den här stilen.
Kom ihåg, han är allvarlig. Klimax i videon är nog vid 3 minuter när han börjar sjunga på Hindi.

Inte skoj. Allvar.

http://au.youtube.com/watch?v=48eHkZfnGug

Idag hände det...

Jag skulle bara svänga upp lite snabbt på Sunshine Coast och leverera lite kablar. Missar att svänga på en av de minde gatorna och gör en u-sväng för att komma tillbaka i position. Blinkar för att svänga höger in på rätt gata. Blir i svängögonblicket helt plötsligt sinnesförvirrad och gör en "svensk" högersväng, vilket innebär att jag hamnade på fel sida av gatan och kör mot mötande trafik.
Skriker "WAAAH!!" rakt ut i bilen och gör ytterligare en u-sväng fortfarande på helt fel sida av gatan hamnar rätt. Ytterligare en u-sväng senare är allt som det ska. Förutom mitt hjärta som dunkar lite hårade än vanligt.
Som tur var för min del så var det bara en där jag hamnade och inga andra i närheten. Tror det var det som förvirrade mig. Eller så längtar jag hem så mycket att jag börjar köra svenskt?

090201

De ringde från kamerabutiken häromdagen och sa att vi kunde hämta ut kameran. De hade lagat den! Gratis. Hur ofta händer de att de lagar något som blivit slängt i golvet? Jag var i chock. Men glad så klart. Måste nog varit ett fel som dykt upp på fler kameror, även de som inte blivit slängda i marken..
Nu kan jag börja ta bilder igen!

Den här helgen har vart ganska tråkig. I fredags gick jag och Lee och några kompisar och åt på restaurang i stan. Gott, men bullrig miljö så det var svårt att prata vanligt. Blev en tidig kväll. Igår gjorde vi ingenting och idag gjorde vi ingenting. Eller idag sprang vi 5 km och jag styrketränade lite. Men det räknas som ingenting för det är inte så kul. Speciellt inte på en söndag. Vem vill träna på en söndag om det inte är handbollsmatch dvs?

Ny arbetsvecka imorrn, en hel vecka på kontoret. Jag avlider. Fast, jag har ju tagit fredagen ledigt. Var inne en dag innan jul för att få träning så jag får kvitta den mot en dag nu. Passade på att ta fredag så jag får en långhelg igen. Har bokat tid hos Michelle, frissan. Känns sjysst, har aldrig tagit ledigt från jobbet för att gå till frissan förut, men nån gång ska väl vara den första!

Police shut down party

"POLICE were called to Waterloo Street at Wellington Point on Monday night after an Australia Day party got out of control. The party was shut down about 7.20pm and numerous people were thrown out of the Wellington Point Pub. Two men were arrested and taken to Cleveland Watch House, including a 22-year-old who was charged with public nuisance."

Så skriver The Redland Times om Georgies jävla fest. Notera den ytterst roliga tiden. Klockan 19.20 var alla så fulla och festen så vild att den fick stängas ner. NITTON OCH TJUGO! Fast, som på så många andra högtidsdagar här i Australien kan det ju ha och göra med att man börjar dricka i gryningen. Eller i alla fall klockan 11.

Vädret här i Oz.

Igår var det ganska skönt väder. Jag sa så här till min kollega Lisa angående just vädret:
"It's pretty cool today, only 29 degrees, nice"
Sen kom jag på vad jag just sagt och insåg att jag har lyckats anpassa mig ganska bra. Om man tycker att 29 grader och en luftfuktighet över 90% är svalt och skönt är man galen. Eller så är man en Queenslander.

Slang

Om Pippi Långstrump hade velat hitta en riktig spunk så hade hon bara behövt ringa mig. Här är spunk inte en slags skalbagge som Pippi tror. Spunk är en snygg person.

Tennistanke

En annan grej.

Varför spelar killarna bäst av fem game, medan tjejerna spelar bäst av tre game i Australian Open? Tror någon gammal gubbe att tjejer inte orkar mer än tre? Är det så i alla tennisturneringar?

Sånt där gör mig oooootroligt irriterad.

En liten tanke om tjejer och killar

Idag på jobbet så körde jag till två av skolorna jag jobbat på de senaste veckorna för att dokumentera vad som finns i de olika dataskåpen. Skolorna började i tisdags så nu är det massa barn i klassrummen så jag får smyga omkring så jag inte stör så mycket.
En av klasserna jag var i var en tvåa, de kanske är 6-7 år här när de går i tvåan. De börjar skolan 1½ år tidigare än vad vi gör. I vilket fall som helst, när jag stod där så lyssnade jag på vad läraren sa när barnen skulle börja med en uppgift. Hon ville att barnen skulle vara tysta innan de startade. Och det var då hon sa det, det som fick mig att må illa.
"OK, let's see who can be quiet and still first, the boys or the girls" Det som gjorde det hela värre var att läraren var en ung tjej som borde veta bättre, inte en gammal hagga som inte fattar något om att jobba med genus och liknande.
Gissa hur det gick? Jo tjejerna var tystast och pojkarna fick en utskällning för att de var stökiga. Grattis läraren, du kommer med största sannolikhet att ha en klass med stökiga killar och tysta och hämmade tjejer om ett tag. I alla fall det senare.
Jag blir så trött på alla som ska dela upp efter kön jämnt och ständigt. I alla fall när det handlar om att stärka de klassiska könsrollerna, för det är ju något vi vill jobba emot, eller hur?

Min arbetsplats

Mitt skrivbord på jobbet (inte det jag skulle låna av Arthur, utan mitt eget) är placerat både på den bästa och den sämsta platsen på kontoret. I det hela är det ett kontorslandskap med skärmar ni vet, fast inte så stora.
Jag sitter i en hörna med ansiktet mot fönstret så jag har lätt bäst utsikt av alla. Både till vänster om mig och framför mig. Det är sjysst. Men, kontoret är ju på 14:e våningen och husen runt omkring är av samma kaliber, så jag ser mest andra höghus. Jag kan inte ens se in i de andra husen eftersom de flesta fönstrena är "dimmade" eller vad tusan det heter.
Men det som gör mitt skrivbord så bra är att det är precis bredvid köket, men bakom skrivaren/scannern/kopiatorn etc. Så jag är liksom lite halvgömd. Detta leder till att jag kan lyssna på allas konversationer. Men, jag tjuvlyssnar inte eftersom min plats är där och jag är inte helt skymd bakom något. Haha. Alla slappnar liksom av i köket och pratar om allt möjligt roligt. Till exempel, idag så kom de tre unga datanördarna in i köket. Gissa vad de pratade om? Dataspel, haha. Roligt och klyschigt. Jag fattar aldrig de tres konversationer men de är alltid roliga för de är så engagerade, så som bara datanördar kan vara, vad de än pratar om.
Men, det sämsta med min plats är helt klart att den är bredvid köket. Så fort någon går dit för att bara rosta en macka börjar mitt saliv rinna och de dagar jag spenderar på kontoret måste jag kämpa för att inte äta lunch innan elva. Jag blir alltså suktad hela tiden! Och, det kommer väl alla ihåg från låg- och mellanstadet, att sukta, det är en dödssynd.
All in all tror jag att fördelarna överväger. En annan sak som är bra är att alla som kommer och hämtar något från scannern/skrivaren/kopiatorn alltid stannar för en liten pratstund. Så jag har den stora gråa fyrkanten att tacka för många av mina bekantskaper på jobbet.

090128

Kommer ni ihåg det gamla TV-programmet Wheel of Fortune? Lyckohjulet tror jag det hette på svenska. Känns ju ganska logiskt.

I alla fall, här i Australien så leker man ibland en liknande lek, "Goon of fortune". Det man behöver är ett tvättställ som snurrar, ett rep och en goon, alltså en bag-in-box. Goon heter det här, och jag fattar inte varför vi säger bag-in-box? Goon är nämligen från Australien, så vi borde antingen säga goon eller något svenskt. Inte bag-in-box.
Just det, men behöver deltagare också, i Goon of Fortune. Gärna många. Deltagarna ska sitta i en ring runt tvättstället. Sen knyter man fast goonen i repet och sedan repet i tvättstället. Sen, ta-da, snurrar man på tvättstället och den som goonen stannar vid måste dricka direkt ur kranen. Vi har mycket att lära från Australien vad gäller dryckeslekar...

Så här ser det ut när man leker goon of fortune:

Australia Day - referat

Igår efter att vi spenderat första halvan av dagen hemma hos oss på Georgies fest så åkte vi till Greg för att bada i hans pool och lyssna på hottest 100-listan. Riktigt skönt, förutom den lilla delen när jag släppte en treåring på djupt vatten för att sedan vända mig bort. Glömde bort att han inte kunde simma...? Nä, men jag trodde att jag släppte honom på den grunda delen, men tydligen inte. Ingen kom tillskada, inte ens jag av arga föräldrar, haha. Det var lite pinsamt i alla fall.

När vi kom hem vid sju på kvällen möttes vi av 6 polisbilar och säkert 15-20 poliser i vår trädgård. Va?!? Tydligen hade det blivit bråk mellan några av killarna på festen och grannarna och barägaren. En polis informerade trevligt mig om att "every police from the wynnum district is here, that has never before happened on a houseparty" och att "you are now on the list for houses we keep an extra eye on". Det var polisernas femte besök till vår adress den dagen.

Halva huset var sönderslaget, kändes det som när jag klev in genom dörren. Även om det "bara" var halva verandaräcket som var bortryckt, ett bord med ett stort hål i och lite annat smått och gott som verkligen var sönder. Det som dock förvånar mig allra mest är att Georgie inte har en aning om vad/hur/varför som hänt. Nice för henne.

Jaja, nu: Tennis.

Bye bye

AUSTRALIA DAY!

Idag är det Australia Day!
Vi firar som på alla andra högtidsdagar här med bbq, öl och plaska i poolen (i vårt fall en 3x2 meter stor uppblåsbar, men ändå). Igår var vi på kryssning på Brisbane River för att sedan gå vidare till en bar. Hela tiden spelades det housemusik. Så jag gav upp vid halv tio, men då hade vi ändå druckit sen klockan ett så jag tyckte det var ganska bra jobbat. Nu ska vi snart på't igen, klockan är 10 och gästerna kommer vid 11. Fast utan housemusik idag. Bara Triple J's hottest 100. Triple J är en radiostation i stil med P3. Man lyssnar tydligen på hottest 100-listan på Australia Day, del av traditionen.

Ger er avslutningsvis Advance Australia Fair. Tycker ni ska lyssna på den och gratta Australien på sin 221:a födelsedag! Fast, det hela har ju en baksida också. Som så mycket annat. En del av urinvånarna här i Australien ser Australia Day som en högtid för att fira förstörelsen av deras kultur. (Vilket är väldigt förståeligt) Sedan 1988 hålls "Invasion Day" protester för att stödja detta synsätt. Den nuvarande premiärministern, Kevin "Tintin" Rudd har dock gett en offentlig ursäkt till urinvånarna för allt vad de har åsamkats, när han kom till makten 2007. Tog bara 219 år... Bättre än aldrig kan man ju säga förståss.
Liten historielektion. Men nu ska jag fira Australia Day. Och imorrn ska jag jobba...

http://au.youtube.com/watch?v=6iGNhgMd6uM

Klaga INTE på att ni har det kallt

Det är jävligt varmt. Jag ligger och dryper av svett med fläkten på superpower.
Lee kom in i rummet och sa:
-Do you wanna go to a shoppingcenter?
-Why? sa jag.
-Because it's air conditioned.
-OK, let's go.

Jag fattar ingenting

Okej, första gången jag hörde det här ordet var jag verkligen ett frågetecken.
Georgie sa "Oh, we should have brought our togs"
Togs? Vad är det? HUH? Det vet jag nu. Jag säger alltid togs nu istället för det riktiga ordet.

Togs = Badkläder

För togs påminner ju så mycket om swim wear?!

Nya jobbet gör mig trött

Åh, jag är trött.
Mitt nya jobb är så jobbigt. Och så är det så varmt att man blir extra trött eftersom man svettas som en gris hela tiden. Och så kör jag massa bil och det blir man också trött av. Jag körde 300 km förra veckan. Den här veckan har jag nog kört ungefär 500 km. Och imorrn ska jag köra 100 till. Ungefär.
Jag orkar inte göra något när jag kommer hem. Inte ens internetta. Då är man trött.
Förresten har jag blivit en galning. Jag gick upp kvart över sex idag och var inte ens trött. Åkte hemifrån sju. Har gjort det hela veckan. Det är galet. Jag har alltid mått dåligt över tanken att gå upp innan sju. Nu åker jag hemifrån sju. Jag känner mig galen, lite wild and crazy.
Kalla mig "Morgon-Galningen"

Okej

Ett ord till, innan sangdags...

Maccas = McDonalds.

Jag fattade aldrig vad de snackade om nar de sa Maccas precis nar jag flyttat hit. Jag latsades bara fatta. Maccas liksom, daligt smeknamn. Tacka vet jag Donken.

Slang

Tankte borja med en ny grej. Jag ska lara er lite australiensisk (och ok, engelsk) slang.
Har ar forsta ordet:

Arvo = afternoon.

Anvands valdigt ofta i samband med Sunday, alltsa Sunday Arvo. Da har man en bbq eller sa gar man till puben och dricker en ol eller flera. For var del blir det ofta puben. Den ligger ju trots allt bara over gatan.

Omotiverad

Jag har ett problem. Jag tranar nastan aldrig langre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska gora at saken. Jag ar less helt enkelt. Less pa samma gamla loprunda och less pa samma gamla vikter.
Kan nagon snalla ge mig en spark i baken. For sa har kan det faktiskt inte fortsatta!

Haha!

Apropå den där pizzan från Domino's som jag sa att vi skulle äta i fredags... Ja vi beställde pizza och kom hem med den, men när vi kom hem så upptäckte jag något att bli arg över. Så jag och Lee bråkade ett tag.
Bråket avslutades med att jag högg en kniv i köksbänken och sen stegade mot Lee med arga steg och tog tag i en av hans pizzaslicar och tryckte upp den i hans ansikte. Sen stegade jag därifrån och åt min pizza vid datorn.

Jag älskar att vinna bråk.

Avstånd

Igår gick jag och Lee på bushwalk. Det tog fyra timmar. Fyra timmar genom vattenfall, under stock och sten, uppför branta backar och genom lera. Plus att jag halkade på ett löv och slog svanskotan på en rot. Jag är lika stel som Soffan idag.

Men det är inte bushwalken som är själva grejen med det här inlägget. Utan resan dit. Längden på resan dit. Den tog oss 2 timmar och 15 minuter one way. Helt normalt om man bor i Australien att åka så långt för en liten dagsutflykt. Hemma i Sverige skulle jag skrattat om någon sagt till mig att åka över två timmar för en bushwalk för att åka hem igen samma kväll. Det finns liksom inte. Men Australien är ju så himla stort så att åka två och en halv timmar är ungefär som att åka till Brommaplan från Fridhemsplan... Om man ska överdriva lite.

(Okej okej, visst, jag har åkt buss till Leksand för att spela handbollsmatch på 2x30 minuter för att sedan åka hem igen samma kväll, men det är en annan grej...)

Fyra poäng!

Jag är så glad just nu!
Westermalm Handbolls Damlag har haft en bra andra halva på säsongen. Vinst mot Heresneezeduck (Härnösand för alla som INTE varit på handbollsläger där min pappa organiserat lekar) och oavgjort mot GT.
Roffat åt sig hela tre poäng, tre gånger så många som förra halvan av säsongen. Det kan ju bara betyda en sak. Vi håller oss kvar i divison 1 den här säsongen också. Om man börjar vårterminen på ett sånt lysande sätt så finns ingen annan utväg.
Kom igen nu tjejer, jag vet att ni kan. Ni vet att jag hejar på er här från Långtbortistan. Heja heja! Poäng mot Hellas (och med det menar jag sjalvklart HELLTON) nästa match och sen är det bara att köra på. Ni är bäst!!

Några av världens bästa tjejer på Eken Cup 2008

Reflektioner från ett tåg

Idag på tågresan hem från jobbet steg det efter 2-3 stationer på en mamma och hennes 5-åriga son. Mamman var en sån som man genast märker när hon kliver på eftersom hon pratar med hög och en ganska nasal röst, fast inte snobbig, utan släpig. Jaja, jag reflekterade i alla fall över hur högt hon pratade.

Efter några stationer tar hon upp sin mobil och ringer någon, visar sig senare vara hennes egen mamma. Hon pratar med ännu högre röst på mobilen och jag tänker "Gud vad hon pratar högt" som den tant jag ibland kan vara.

Men, nu kommer det roliga. Efter någon minut in i samtalet så säger kvinnan "Can you hear me? I don't want to talk to loud, I'm on the train. Yep, yeah, you have to think about other people here." VA!? Det som är mer roligt är att samtalet pågår i ungeför 10 minuter, de pratar i detalj om skorna hon nyss köpt till sin sons skolstart.

Hur tänker en sån människa? Ja, tanken var ju god i alla fall, hon ville inte störa. Men hon gjorde det. I vanliga fall har jag inget emot mobilsamtal på tåget, jag älskar att tjuvlyssna. Men det hela var så motsägelsefullt. Vilken galning.

/Tanten

Taaa-daa!

Alltså, två orsaker att fira!

Ett: Jag såg på min facebookprofil idag att jag sprängt 1000-gränsen vad gäller taggade foton av mig själv. Var Lees och Georges kusin Phoebe som taggade det 1000:e fotot på mig, grattis till henne. Jag har vart medlem i/på (?) facebook sen april 2007 så det är ju inte så illa pinka må jag säga. Fanfar!

Två: När jag loggade in på blogger för att skriva om mitt 1000:e foto på facebook så såg jag att det här blir mitt 100:e inlägg! Fanfar!

Jag tänker mig ljudet "Fanfar" som det man kunde lägga till i sms i de gamla Ericssonmobilerna. Några av er vet vad jag pratar om.

Men men, anledning att fira har jag alltså. Blir nog pizza från Domino's. Lylligt.

Pladder

Jag ska ha bilen hela veckan nasta vecka! Vilket betyder att jag bara behover aka tag in till stan pa mandag morgon och hem pa fredag eftermiddag. Sweet. Jag ska lyssna pa "Hamish and Andy - driving you home" varje eftermiddag. Det ar mitt favoritradioprogram har Down Under.
Fast det ar ett sant dar radioprogram man blir extra obekvam av nar man lyssnar. Till exempel nar de ringer till folk och latsas vara nagon fran deras gamla high school-klass eller liknande och pratar pa om massa saker. Da dor jag inombords och maste byta kanal snabbt. Jag tycker sa synd om manniskan de lurar. Jag vet att de maste ha ringt upp personen i fraga efterat och frgat om det ar okej att sanda. Men jag tycker det ar sa jobbigt. Jag lider. Tank om den de ringde upp inte hade sa manga kompisar och blev jatteglad for att nagon kom ihag honom och ringde. Och sa var det pa skamt. Nej usch!
Men jag gillar programmet anda. Mycket pa grund av roligheterna de utfor i gorilladrakt. Hamish ar for ovrigt valdigt popular har bland the ladies. Till och med lite hos mig, fast jag vagrade erkanna det i borjan for jag ville inte vara som alla andra. Men nu ar jag det anda. Synd for mig.

Svenska Lee-xikon

Lee börjar bli en riktig svenskaexpert!
Några exempel:

-Vad du tycker om? (Vad tänker du på?)
-Hej gullig tjej!
-Vad ska göra du nu?
-Skitstövel, du vakna mig! (Du väckte mig)
-Typiskt äcklig tjej.
-Sluta skriva about mig!

Peppar

Jag kom att tänka på en sak idag som jag tycker är konstig.
Ni vet när man går på restaurang och servitören ibland kommer ut med en gigantisk pepparkvarn och frågar "färsk peppar?". Va fan är det med det egentligen? Kan de inte bara normala och ha en liten pepparkvar på bordet. Är det liksom något sätt att hävda sig?
"Ooooh, kolla på min restaurang, vi har minsann STORA pepparkvarnar."
Jag vill i alla fall ta min egen peppar. Jag blir irriterad när de kommer med den där stora fallossymbolen.

Cricket

Nu kollar vi på cricket. Det är overs, outs, wickets, twenty20s, fours och sixes m.m.
Varje gång jag tror att jag förstått så inser jag att det har jag inte alls.
Det här är den korta versionen vi kollar på förresten. Den korta versionen med bara 240 balls (kast). Den som började 18.30 och inte är slut än, nu när klockan är 21.20. Egentligen brukar de hålla på upp till fem dagar. Tänk att spela handboll i fem dagar i sträck. Med små tepauser då och då. Mysigt.

Nu pruttade Lee.

Dålig dag

Idag har jag haft en dålig dag.
Har inte helt och håller koll på allt jag ska göra på jobbet och hela tiden känns det som om folk förväntar sig att jag ska ha gjort grejer som ingen har visat mig eller jag har någon aning om... Vilket är lite frustrerande och så känner jag mig dum på något sätt då också.

Att jag sen slarvade bort loggboken till bilen som jag lånat från carpoolen, första gången jag tar ut en bil känns ju heller inte så kul. I loggboken skriver man upp hur många km man kört, när man startade osv. Jag är 100% säker på att jag hade den imorse, men när vi parkerade i garaget i eftermiddags var den bara borta. Måste fallit ut ur bilen när vi lunchade eller så. Jäkla skit.

Tanten i som har hand om carpoolen var sur som en citron och jag blev jätteledsen. Jag bad om ursäkt ungefär 10 ggr, men hon verkade inte höra det. Egentligen behöver de inte loggboken eftersom de redan har kilometrarna inskrivna i datorn. Så hon kunde ju sagt något som var liiite tröstande. Tycker jag.

Sen missade jag tåget. Så jag var inte hemma förrän halv sju och orkade inte göra något. Och imorrn måste jag gå upp halv sju. Fy fan. Jag hatar att gå upp innan sju. 7.01 är okej, men inte 6.59.

Tur att Lee är världens snällaste kille i alla fall. Så man har något att längta hem till.

Hoppas imorgon blir bättre!

Danny igen

Min besöksstatisktik ökade enormt när jag skrev det där inlägget om Danny. Med flera hundra procent. Alla trodde säkert att jag var hans riktiga tjej när de såg länken på Aftonbladet. Men det är jag ju inte. Vilken besvikelse för dem. Eller kanske inte. Kanske blev de/ni överlyckliga av att hamna på min blogg.

Det jag skulle vilja veta är om Dannys riktiga tjej tänder på Draco Malfoy i Harry Potter. Eftersom Danny såg ut som honom under tiden han var med i Lets Dance förra året och hon inte gjorde slut. Personligen tycker jag inte att det var någon hit. Men så föredrar jag ju också Ron Weasley.

Brisbane Eye

Ni vet London Eye? Det här är Brisbane Eye! Jag vet ju i och för sig inte om det heter så. Men jag kallar hjulet för det. Jag har ännu inte varit uppe, men det är väl tänkt att jag ska. Så man får se den "fina" utsikten. Brisbane är nämligen en gräslig stad enligt mig. Urkig och ful med för mycket folk. Tacka vet jag Sthlm. Eller varför inte Wellington Point.

Neon? Varför inte!

Vad tycker ni om den här killen vi körde förbi på motorvägen förra helgen. Jag och George höll på att skratta ihjäl oss och vi var tvugna att köra upp jämsides för att ta en bild.

Svår att missa är han i vilket fall som helst. Kanske något man ska satsa på? Gillar att han är så härligt "Michelinig".

Min kamera

Just det, jag har fortfarande ingen kamera sen den blev attackerad på nyårsafton. Igår lämnade vi in den på lagning. Lee ljög för killen i butiken när han frågade om vi hade tappat kameran. "No, it was in a bag and when we picked it up it was like that" Egentligen blev den ju slängd i marken... Jag dog.Klart han fattade att Lee hittade på. Vi hade halvt gjort upp en plan om vad vi skulle säga, men Lee avvek från planen direkt. Jag avlägsnade mig snabbt och låtsades vara intresserad av DVD-rean. Jag kände liksom att jag skulle avslöja oss på något sätt.

Det kunde man inte tro...

Jag blir smickrad Danny. Jag känner inte ens dig, men ändå säger du att du skulle vara lost utan mig. Vad är det jag har gjort som får dig att känna så? Samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det är lite freaky. Danny, jag har redan en pojkvän. Jag hoppas bara inte att det här kommer bli en sån där stalkerhistoria...

Lets Dance

Jag är väldigt besviken/ledsen över att jag inte är hemma just nu. Jag vill ju följa Lets Dance! Jag älskar Lets Dance. Just nu sitter jag och tittar på klipp på TV4's hemsida samtidigt som jag äter spaghetti på burk.
Ja, ni hörde rätt. Burkspaghetti i tomatsås. Mums. Vi hade fest här igår och jag kände att jag behövde lite spaghetti för att komma tillbaka till liv igen.
Förresten, påminner inte han den där långhåriga dansaren om Sawyer i Lost?
Jag läser på Aftonbladet att Kitty är upprörd och ledsen. Känns inte det väldigt typiskt henne?

Nya shooz

Förresten så köpte jag två par skor för $60 idag. Haha. Hela affären på 50% off. Affären heter Shoobiz. Det tycker jag är ett roligt namn.
Hejdå

Hej hej

Wa wa wi wa! JAg dricker chmpagne! Det är de enda jag dricker här. Okej, det är sprakling wine. Men wateve. Jaja. Jag dricker så klart också PURE BLOND! Öl alltså. Den enda ölen som är bra nog för att drickas av mig. Low carb för den där stenhårda magen. Haha, eller hur var det nu.
Det är fest här. Jag har en dejt imorrn. Med Sebbans (mitt älskade barnvaktsbarn) pappas syster som är här i Brisbane. Ska bli skoj.
Hejdå då.

Jag, en IT-expert.

Tjoohooo! Idag har jag äntligen gjort något på jobbet. Det dröjde bara till 14.05 den fjärde dagen. Fram tills dess satt jag bara och stirrade på datorskärmen och låtsades läsa en text om IP-adresser och VLAN's och sånt.
Men 14.05 började jag att konfigurera switchar med hjälp av olika koder. Det var grejer det. Snart kan jag allt om datorer och IT och kommer så småningom att ta över både Lees och pappas företag.

Woooops!

Haha, igår klämde jag Lees fingrar i bilfönstret. Oooops. Han skulle gå ut och öppna grinden och jag passade på att stänga fönstret. På hans lillfinger. Jag fick panik och råkade stänga det ännu mer innan jag tog mig samman och vevade ner det igen. Lee svor med hög röst och smällde igen dörren.

Det var tur att han gick till huset och inte hoppade in i bilen igen. Så jag kunde skratta åt det roliga för mig själv i 30 sekunder. Men sen så blev jag genast allvarlig och tröstade honom så fort jag steg ur bilen. Så klart. För det var jättesynd om honom. Det var det ju. Fast också roligt.

Jag vill inte ens tänka på hur annorlunda det hade sett ut om det vart ombytta roller. Det hade varot kaos i minst två timmar. Alltså, jag hade skapat ett kaos och jag hade säkert gråtit en massa också. Men Lee är så bra. För han hällde bara upp ett glas med is och vatten och satte sig med lillfingret i det framför datorn. Inga konstigheter. Tur att han inte är som jag.

Förresten har jag hittat en jättebra bild till Lee som han kan använda när han ska lära sig nya datorord på svenska.

http://lexin.nada.kth.se/bilder/teman/tema33.JPG

Speciellt gillar jag disketten. Åååh, disketten. Det var tider det. Det är också kul att scannern ser ut som en skokartong.

Vardagen

Puh, vad det är jobbigt att återigen vara en arbetare. Huvudvärk, trötta ben, täppt näsa av att sitta i air-con hela tiden och och ögonlock som vill stänga igen sig redan nu, klockan sju.

Tre dagar avklarade. Jag behöver semester!

Nu är jag en mate

Förövrigt blev jag kallad "mate" idag.
Phil, han som ser ut som Björn eller Benny från Abba sa "Alright, I'll help you mate" till mig idag. Det är dålig stil. Jag är inte en "mate", jag är en "love" eller "darling". Möjligtvis "hun" eller "babe" om jag känner personen i fråga. Men inte "mate". Det säger man i princip bara till killar. Om man inte är bogan förståss vilket Phil inte verkar vara.

I början tyckte jag att det var jobbigt att bli kallad "love" och "darling" av folk jag inte kände, till exempel i mataffären. När jag äntligen vant mig vid det, så ska jag helt plötsligt börja kallas för "mate". Nää-ää, jag vägrar!

Vad är äckligast?

Idag när jag steg på tåget hem och skulle välja plats så såg jag att platsen jag redan hade halvt valt eftersom jag stod framför den hade en fläck på sig. Men jag kunde liksom inte backa bort eftersom tåget var smockfullt och det stod en man bakom mig redo att ta platsen bredvid. Så jag kände lite försiktigt på fläcken och tyckte den verkade torr.

Men när jag väl satt där så började jag få för mig att den inte alls var torr, utan faktiskt ganska fuktig och att den var placerad precis där en fläck skulle uppkomma om en tjej kissade på sig. Jag trodde alltså att jag satt i en kissfläck. Jag fick äckelkänslor. Min första tanke var att byta plats. Men jag ändrade mig snabbt. Va fan, alla skulle ju tro att det var jag som hade kissat på mig om jag reste mig och de såg fläcken. Sen skulle jag behöva åka 50 minuter med alla andra som tror att jag kissat på mig. Jag valde alltså att sitta i kissfläcken.

Det är ju liksom inte så att man kan säga "Hallå alla, bara så ni vet, det är INTE jag som kissat här på sätet. Det är någon annan. Jag bara såg den här kissfläcken, satte mig på den och åkte i 5 stationer innan jag bestämde mig för att byta plats." Då skulle alla tro att man var en galning. Så jag åkte på den äckliga kissfläcken i 45 minuter tills mannen bredvid mig gick av. Då bytte jag till hans plats. Sen kände jag på kissfläcken igen. Jag var tvungen, för att se om det var blött eller inte. Det var torrt. Jag hade alltså inte suttit på en kissfläck. I alla fall inte en blöt kissfläck.

Första dagen på jobbet

Jag måste ju börja med natten. Vaknade varje timme från kvart över tre och panikade över tiden. Detta gjorde att jag var gråtfärdig av trötthet när klockan väl ringde och så seg att jag inte gjorde frukost. Ingen bra start.

Tar 07.44 tåget från Wellington Point och kommer in till Central Station 08.42. Ja, det tar FEMTIOÅTTA MINUTER att åka till stan, lägg sen till 10 minuter till tåget och 10 minuter till kontoret. Jag som brukade cykla till jobbet på 7 minuter. Buuhuuhuu.

Kommer in på kontoret klockan 09.00. Alla säger "hej hej" och frågar om jag haft en bra semester. Sen säger ingen något mer. Inga instruktioner eller någonting. Så jag sätter mig på Arthurs stol och tittar på dataskärmen. Som är avstängd. Efter ett tag kommer Tony, som ser ut som en typisk biodlare i 60-årsåldern, och frågar om jag vill följa med till en skola som brunnit mellan jul och nyår och han ska undersöka vilka skador IT-utrustningen har fått. Jag tackar ja. Sen lyssnar jag lite på när de andra pratar om branden.

Tittar på dataskärmen igen. Fortfarande avstängd. Som tur är kommer Lisa och ger mig inloggningsuppgifter, så jag loggar in och tittar på när datorn läser in mig. Sen kollar jag om mailen fungerar. Det gör den, för jag hade blivit inbjuden på pizza den 24:e december. Skickar ett mail till Lee där jag skriver "Bajskorv". Han svarar och skriver "Skitstovel".

Klockan 10.00 går vi ner till fiket nedanför och dricker kaffe. Jag dricker en cappucino och pratar bland annat med Phil som ser ut exakt som Björn eller Benny i Abba. Efter det går jag, Tony och Rose och hämtar ut en helt ny Hyundai och för sen dryga 30 minuter till Deception Bay, eller som Rose envisas med att kalla det, Depression Bay. En riktigt ledsen och tråkig förort med andra ord.

Väl i Depression Bay sitter vi i kanske 30 minuter och väntar på en kille som ska släppa in oss. Klockan är strax över 12 och jag har fortfarande inte gjort något. Efter att ha inspekterat branden, tagit lite bilder och ojat oss över hur hemsk skolan och området är åker vi vidare till det närmsta shoppingcentret för att äta lunch. Jag äter medtagen lunch.

Efter lunch beger vi oss till Bounty Boulevard som är en av de nya skolorna jag ska jobba på. Där provar vi soffor och stolar och ojar oss över hur fin och fräsch skolan är tills rektorn kommer och Tony bland annat fixar så att hon kan komma ut på internet och skriva ut. Jag och Rose provar fler stolar.

Vid 16.00 lämnar vi Bounty Boulevard och åker in till stan. Lämnar Rose vid tåget och jag och Tony lämnar tillbaka bilen. Klockan 17.00 lämnar jag kontoret och klockan 18.05 är jag hemma i Wellington Point och blir upphämtad av världens bästa kille. Lee alltså.

Om ni orkat läsa så långt så har ni förstått att jag inte alls har jobbat idag. Jag har bland annat suttit på en stol, åkt bil, suttit på en bänk och provat soffor. Sen har jag kissat 5 gånger också. Vi ska inte börja åka till skolorna förrän på onsdag. Jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. Spännande.

Jag har i alla fall tjänat 970 spänn idag. Inte illa pinkat om vad man tänker på vad jag gjort. Ingenting alltså.

Ååååh, vad gammalt!

Hallå!

Jag fyller 25 år i år! Nu är det allvar.

Det var allt jag ville säga.

Nya jobbet

Imorgon börjar jag jobba.
Jag är så sjukt nervös, nästan gråtfärdig. Okej, det var en överdrift, men väldigt nervös är jag. Speciellt eftersom jag inte riktigt har fattat grejen, vad det är jag ska göra. Speciellt inte imorgon, eftersom mitt projekt inte startar förrän om några dagar eller så.
-You can have my desk when you get back, because I'm still on holidays then, sa Arthur.
-OK, yeah great, thanks, sa jag och log. Det jag tänkte var "vad i hela världen ska jag göra vid ett skrivbord? Spela Harpan?"
Mitt jobb går i princip ut på att köra bil till nybyggda skolor, sätta in nya switchar i serverrummen och sen koppla in kablar. Inte sitta på ett kontor på fjortonde våningen i Brisbane. Så jag är tveksam inför morgondagen. Men den som lever får se.

Jag och Lee ska vara hemma hos hans kusin om 28 minuter. Jag ligger i sängen totalt ofixad och slösurfar. Lee spelar dataspel. Hmmm. Känns som om vi kommer bli sena. Åh, just det, nämnde jag att vi ska hinna göra en sallad också? Näha, inte det. Vi ska göra en sallad också.
26 minuter kvar.

Mitt 2008 - del 2

Här kommer fortsättningen som ni alla har väntat på. Fattar ni att det är kul att jag skriver så eftersom ingen av er antagligen ens har hunnit läsa den första delen. För antingen sussar ni eller så är ni, Gud förbjude, ute och festar eftersom klockan just nu är 04.40 hemma. Vad ni annars kan ha för er vill jag inte veta. Okej, då kör vi.

Juli: Här blir det självklart min och Lees grymma semester upp till Tropical North Queensland, med bland annat Cape Trib, Daintree och Cairns som stopp under resans gång. Sju av de nio nätterna hade vi en campervan som hotellrum och jag längtar efter att göra något liknande igen. Tyvärr kunde jag inte bestämma mig för en bild när jag kollade igenom Lees, så ni får ett axplock! Jag vet att det är svårt att se det, men jag befinner mig faktiskt på den översta bilden!

Augusti: Hittade knappt några bilder från augusti, så det får bli en från när vi införskaffade de jäkla cikliderna. Som bara dog en efter en efter en tills akvariet gick sönder och alla dog. Tur att jag döpte alla så att de får komma till himlen. Jag ska aldrig mer ha fiskar, det var det jobbigaste husdjur man kan tänka sig!September: Här får det bli tre bilder som symboliserar alla de otaliga bush walks som jag och Lee gjort, just denna då i september på Mount Glorious. Också för att de här bilderna är årets skratt! Jag vill att Lee ska ta bild på mig i en stor trädstam som fallit över. Här följer en lektion i hur man totalt misslyckas med tre poser i rad. Lite för framåtlutat på den första och försöker kompensera med att luta mig bakåt på den andra. Inte så lite heller. På den sista verkar harmoni dock ha infunnit sig.

Oktober: Mitt första besök på Moreton Island och första gången jag körde fyrdjulsdrivet på sand. Här är vi uppe på Cape Moreton vid fyren!

November: Stereosonic 2008. En festival som jag aldrig, never och ever skulle gått på om jag behövde betala själv. Housemusik och DJ's på scenen. Inte min smak, men gud vad kul det kan bli ändå med öl, sol och rätt sällskap. Apropå sol så var det den första riktigt varma dagen på sommaren, och jag svettades som en gris. Införskaffade en hatt, som trots sin litenhet hjälpte till stor del. December: Vet faktiskt inte vad jag ska välja. Roligaste dagen var nog Boxing Day, men därifrån har jag ingen bild på mig själv så det får bli en från Juldagen på min nya familj och en från underbara Moreton Island, eller Mårten Iceland, höhö. På Morety är det alltid lika undebart och tiden går för snabbt när man är där! Sen ger jag er en video också som får symbolisera alla de miljoners miljaders stormar vi haft den här våren. Gott Nytt År!

Mitt 2008 - del 1

Okej. Följande som kommer är en text och en bild med något som jag tyckt har varit kul från varje månad 2008. Funderade först på att skriva en årskrönika, haha. Kul. När jag tänker efter så innehöll 2008 inte så himla mycket skoj för min del. Inget extravagant kul. Sånt som man kommer komma ihåg för alltid in i evigheten. Förutom den lilla detaljen att jag flyttade till Australien då förståss. Så, jag börjar bakifrån, med januari 2008 och slutar med juni. Resten kommer snart!

Januari: Det här är inte en bild från januari, det är ungefär 4 timmar kvar när bilden togs. Men jag hittade inga bilder från just januari så det fick bli en så nära inpå som möjligt. Det är alltså nyårsafton 2007 hemma hos Hannah, Lee, Mauritz och Sandra på Brahegatan. Riktigt rolig kväll om jag får säga det själv, och det får jag ju också. Slutade med att jag fick ta hand om Lee som för en gångs skull blev riktigt full och inte kunde ta hand om sig själv! Victory!

Februari:Bilden är från Lees hejdå- och födelsedagsfest, även den på Brahegatan! Halva anledningen till festen var ju självklart inte så rolig. Att Lee fyllde år alltså, hehe. Okej, okej, självklart var det att han skulle åka hem till Down Under som var det som inte var så roligt. Fast festen var urrolig och Emelie blev dubbad till riddare. Tack alla som kom!

Mars: Ännu en kväll som tillägnas Brahegatan, fast denna gång utan Lee. Vi firade att Hannah äntligen kommit hem från en tripp till Thailand. Solbränna saknas absolut på bilden. Mitt första och hit in tills enda besök på The Village utspelades också denna kväll då jag bland diskuterade med en av vakterna hur det kan vara möjligt att ha så äckligt dyra inträdesavgifter som de har där. Han spelade oförstående. April: Den obligatoriska handbollsavslutningen firades 2008 på Spontant Kök & Bar. Inget kan ju slå föregående år, men även denna kväll var en att minnas. Bilden är tagen från när vi var på Lemon Bar senare och vi är glada att vi lyckats få in Martina på en 23-årsställe. Det verkar dock som att vi alla tolkat hur man bast visar siffran 23 lite olika. Behöver jag säga att mitt sätt är rätt?

Maj: I maj blir det självklart min hejdåfest som jag hade i Humlegården. Vädret var soligt och vi hade roligt, höhö. Jag blev jätteglad att så många ville komma och festa av mig. Bland det bästa var en pinata som jag demolerade och som sedan byggdes om till huvudbonad som gick laget runt. Att det blev just den bilden är för att jag demonstrerar hur ledigt, men samtidigt snyggt man kan ligga i gräset på en filt. Jag är en liggkonstnär kan man säga.

Juni: I juni blir det två bilder. Den första är på mina vapendragare 4 life, nämligen Westermalms damlag under Eken Cup. Vi spelade riktigt bra handboll under två dagar och för mig var det riktigt skönt eftersom det från sista matchen dröjer drygt ett år innan jag får spela igen. Att första dagen avslutades i spöregn gjorde bara det hela bättre, eftersom det är så Eken Cup avnjuts bäst.

Den andra bilden är den första på mig i Wellington Point. I mitten av juni reste jag ju som bekant till Australien för att spendera ett år med Lee. Och det är ju ändå en händelse som är värd att nämna tycker man. Här avnjuter jag en jordgubbe på altanen. Det var på den tiden man fortfarande kunde sitta på altanen på dagen utan att dö av värmeslag. Vinter kallades det visst.

Nu är det 2009 och fan vad varmt det är.

Det är så sjukt varmt nu. 37 grader har det varit idag och så kladdigt att det inte är möjligt. Fast det är det ju. Lee har gått runt i enbart kalsonger hela dagen och själv har jag duschat två gånger i iskallt vatten. Jag har aldrig varit med om den här sortens värme förut och jag kan ju bara säga att jag inte gillar det.

Nyår firades hemma hos Adam och Meagan. Inte samma sak som hemma där nyår är lite mer högtidligt. Jag gillar det. Här var det som vanligt, vi drack alkohol och åt snags (korv) till middag. Fast jag hade ju självklart kul ändå!

Tills min kamera gick sönder, detta på grund av att Adam slängde den i marken. Han blev upprörd när Meagan, som är hans fästmö, streakade och vi tog bilder. Tyvärr var jag närmast så min kamera åkte i backen. Jag är självklart skitsur, men det kändes inte som läge att ta upp det igår. Får bli nästa gång.

Vi hade i alla fall en himla tur när vi promenerade hem och den enda lediga taxin i hela Redlands körde förbi oss. Här kan man få vänta i en timme på taxi en vanlig kväll och så händer detta på nyår. Sjukt, men riktigt välkommet att åka bil i fem minuter istället för att gå i 30!

Man ska väl passa på och önska alla ett gott nytt år också!