Update

Jag provade lite andra blogspotadresser, fast utan S, och det visade sig att alla leder till den där sidan. Freakigt!

Bibelstudier

Waah, jag skulle skriva in adressen till min egen blogg, men glömde ett S.

http://jannaterese.blogpot.com/ - ett utdrag.
"WELCOME to an easy to navigate MEGA-SITE of Bible, Christian, church & religious information, sermons & studies. Includes the audio & written Bible, sound doctrine, prophecy, a photo tour of Israel and spiritual warfare. If it's in the Bible, it should be here. Among the Web's most complete Christian sites, by God's mercy (app. 6000 pgs & 4000 subjects). A few minutes reading this page could PROVE to you the Bible is true."

Inte min piece of cake och jag stannade bara tillräckligt länge för att kopiera texten ovanför.

Mer godistankar

Gud vad jag blev insnurrad på lösgodis. Surfade till Karamellkungens hemsida och såg att de hade en 20-i-topp lista. Mycket spännande. Det visar sig att 13 av de 20 sorterna skulle garanterat hamna i min påse. Vad säger det om mig? Jag vet inte. Att jag gillar samma sak som alla andra.
Men nummer ett, hur tänker folk där? Candyking Wafer. Urk.
Hemsidan är annars oerhört spännande. De har olika godiskategorier. Just nu har jag klickat in mig på gelégodis. Nappar, jordgubbskablar, röd meter, körsbär, sura colanappar, sura tungor, vinegum. Jag dör! CRAVINGS!
Den som lyckas skicka en påse lösgodis till mig vinner ett pris! Priset är en inspelning när Lee sjunger sin egna svenska sång.

Lös, små eller plock?

Jag känner mig otroligt höstig idag trots att det är närmare 30 grader ute och solsken. Vill bara ligga i soffan, äta godis och kolla på film. Önskar att jag hade varit med handbollslaget i Hummelsta och handlat lika mycket godis som Tant V. Ni som inte varit i Hummelsta och på Godisstoppet vet inte vad ni går miste om. För en lösgodis-sucker som mig så är det himmelriket.
Jag läser på Wikipedia (källan till all min kunskap) att lösgodis är förbjudet i flera länder, bland annat Italien. Jag undrar hur det är här. Halvförbjudet kanske. För jag har sett fattiga försök till smågodis. Med typ 9 smaker att välja på. Men ingenstans har jag sett något som ens går att likna vid de mindre smågodishyllorna på dyra Konsum runt hörnet. Inte ens! Jag sörjer. Skicka mig en påse plockgodis!! Det hemska är att godiset så klart inte skulle klara tullen på flygplatsen. Det skulle dumpas direkt i en papperskorg av någon elak tullvakt. Mitt liv som lösgodis-sucker är inte lätt här Down Under...

Kändis

Idag känner jag mig lite som Linda Rosing. Om man läser hennes blogg så vet man att hon är väldigt huslig och detta väldigt tidigt på mornarna. Jag var uppe med tuppen och tvättade och fixade och nu ska jag snart ge mig ut på en powerwalk (hundpromenad). Efter det tänkte jag styrketräna. Klockan har precis passerat 09.00. Det är bara botoxen, de tatuerade ögonbrynen och silikonet som fattas för att jag och Linda ska vara likadana.

Imorrn åker vi till Moreton Island. Äntligen! Ska bli så kul!

Lite bögig

Man blir ju irriterad när man av misstag råkar göra ett kommando på tangentbordet som ändrar en massa saker. Jag har precis gjort det och är irriterad. För jag har ju ingen aning om vad jag gjort så jag kan ju inte fixa det. Jag vet bara att jag är irriterad på hur texten ser ut på datorn nu. Den ser lite gay ut.

Olika matvanor

Jag blir så irriterad på Mixie, hon vägrar äta sin mat, samma tonfisk på burk som hon alltid äter. Typiskt katt-beteende. Andie äter vad som helst. Häromdagen åt hon Mixies bajs. Fast jag säger ju inte att det är bättre. Men det kanske betyder att Mixie hade ätit något gott innan hon bajsade? Tonfisk på burk kanske?

Oj då.

Det jag inte riktigt uppfattade när geckon sprätte sprätte ut var att den var död. Så här ser den ut en vanlig måndag morgon. Medans jag äter min frukost får myrorna sin.

Bajs och så

Förresten är jag redan sur på Lee. Fast han inte ens kommit hem än. För jag vet att han kommer vara skitjobbig när han väl gör det. Jag fick nämligen ett sms nyss som tyder på att han är jättefull. Så här stod det:

"I mean poop and stuff... Like poop on a boat while flying upside down on a helicopter"

Ursäkta, men VA?

Kul med djur!

När jag rullade ner draperierna för fönstret i eftermiddags sprätte det ut något grått. Det visade sig vara en gecko. Trevligt. I morse såg jag en skäggagam i trädgården och i förrgår låg det en 1½ meter lång orm på uppfarten. När det regnar så blir huset invaderat av myror. Kan ju säga som så att jag omgivs av betydligt mer djur här än vad jag gjorde i Sverige. Speciellt om man räknar med husdjuren. George frågade häromdagen "Why do we have so many animals?". Ja det kan man ju verkligen fråga sig. De är jävligt störiga i alla fall.

Den ser liten ut på bilden men var skitlång i verkligheten

Man ångrar sig alltid

Jaha då har jag skjutsat väg Lee till svensexan och kommit hem igen. Jag var världens sämsta bilförare för jag glömde liksom att jag körde för jag var så trött. Som tur var så var det bara 5 minuter jag körde, knappt det. Anledningen till att jag är trött var att vi hade fest här igår. Georgie hade sina kompisar över och det var ju skoj! Vi hade 2½ flaskor med vin. Jag och George. Det räcker ju om man tänker efter. Men jag och Katie sprang ändå över gatan och handlade två flaskor bubbel. Nödvändigt? Nej absolut inte. Jag är så där äckligt bakis idag att jag inte orkar vara. Och så luktar jag äckelsvett också. Poo.

Buck's party

Imorgon ska Lee på svensexa. Buck's Party som det heter här. Bachelor party heter det inte alls. Fast det trodde jag ju förut. Det här står på schemat:

The Plan
12:00 to 3pm – Abseiling at Kangaroo Point.
4pm to 8:30pm – Meet at Trav’s for drinks, BBQ and live entertainment.
8:30 to 11:30pm – Private boat cruise, more p*ss, food, entertainment and chicks with not much on.
11:30pm onwards – Whatever but I reckon Bad Girls might be on the cards.

Låter ju som en spännande dag. Lee ska inte vara med på det abseilingen. Alltså när man firar ner sig för ett berg med ett rep. Han föredrar alkohol och kvinnor verkar det som.

För övrigt har jag ingen aning om vem den här Trav är som ska ha svensexa. Men eftersom Lee blir bjuden på den så borde han ju vara bjuden på bröllopet? Men det har han inte sagt något om. Fast med Lees framförhållning skulle det inte förvåna mig om vi är bjudna och bröllopet är nästa helg och jag ska ha galaklänning. Han kanske nämner det på fredag. Det är så det brukar vara när det gäller Lee.

Grodmun

Jag mår illa. Jag har ätit en skitstor tallrik havregrynsgröt med hjortronsylt. "Va, hjortronsylt?" kanske ni tänker. Joho, jag förstår er, det växer ju inte hjortron här inte. Men det mesta går att skaffa om man har rätt kontakter. Fast det gäller ju inte för mig. Jag har aldrig haft rätt kontakter. Inte ens när pappa var ordförande i handbollen hade jag nån extra inside-information eller fick fördelar. Jag visste mindre än alla andra kändes det som för pappa vägrade alltid berätta för mig. Så jag fick snoka själv. Och så kanske jag fick lite mer godis nån gång då och då. Men om man tänker efter så är det ju inte speciellt bra. Jajaja, så klart ni fattar att jag handlat på IKEA. Men den är inte så god. Den är liksom hård, sylten alltså. Sylten är hård och inte så god.

Äh, skit samma. Kolla på den här roliga fågeln istället. Visst ser det ut som om den inte har någon kropp? En väldigt liten en i alla fall om man jämför med huvudet. Tawny Frogmouth heter den. Undrar om det har slunkit ut en massa grodor ur den där munnen. Hahahaha. Ja ja, men tydligen så flyger den inte runt och jagar mat utan den sitter stilla och väntar på att maten ska komma till den. Sweet. Ungefär som jag när jag bodde med mina föräldrar.

Sömn

I Aftonbladet skriver de om att man blir tröttare av att snooza. No shit Sherlock. Ibland blir jag trött på att man måste forska om saker som är självklart. Alla fattar väl det.
Men, det betyder ju inte att jag inte gör det. Snoozar alltså. Om jag skulle gå hemifrån vid 9 för att åka till Södertörn satte jag klockan på 8 och snoozade till 08.54. Inte så smart kanske. För jag fick ju lämna hemmet som ett fågelbo varje dag.

Status bättre

Efter en natt som en plattfisk så känns ryggen lite bättre. Men igår kväll var det cirkus när jag skulle i och ur sängen och Lee tappade tålamodet ett antal gånger när jag skrek "NEEEEEEEEEEJ" så fort han närmade sig, för att sedan anklaga honom för att inte hjälpa mig när han backade iväg.

Nu gör det ont, men jag kan röra mig långsamt i alla fall. Så jag ska med George till Amart Allsports igen. Som sällskap. Lee lämnar vi hemma vid datorn då han måste jobba en massa!

Nu ligger jag såhär, någorlunda sittande. Fast bilden är från några dagar sen. Då låg jag frivilligt i sängen...

Det är varmt men det hjälper inte

Jag ligger kvar. Buu huu, jag som vanligtvis kan ligga i soffan/sängen i timmar utan att klaga. Inte nu tydligen.

Lees senaste svenska:
-Å nej, min teea. Jag glomt.
-Käften!
-Sluta kolla på mig

Och en mix:
Jävla fucking bogans!

Och jävlar vad det blixtrar och åskar. Andie håller på att skita på sig.

Min rygg

Idag när jag väntade på att Lee och George skulle komma hem från en grej som de varit på så la jag mig ner på soffan. De har en sån där förlängd soffa, vad det nu heter som man kan lägga upp fötterna på och ligga skönt och kolla på tv ni vet. I alla fall, ena änden av soffan är precis framför dörren så man kan kolla ut på gatan. Genom en sån där nätdörr.
Jag hade bytt om till träningskläder eftersom jag och Lee skulle ut och springa när han kom hem. I alla fall, när jag legat där ett tag så tyckte jag att det var dags att resa sig. Problemet var bara att det inte gick. Jag var fast. Så fort jag lyfte ryggen mer än typ 30 grader upp från soffan så låste den sig och gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut. Bara så där. Jag blev förlamad av att lägga mig ner.
Jag försökte resa mig upp genom att rulla på sidan. Gick inte. Genom att stödja mig på armarna. Gick inte. Inget gick. Det enda som gick var att ligga blickstilla.
Så jag låg där på rygg stel som en pinne och väntade på att de skulle komma hem. Kom på att jag kanske kunde kolla på TV, för kontrollen låg inom armsavstånd. Men, TV:n var avstängd så det gick ju inte. Typiskt. Det var ju Deal or No Deal-tid, hade faktiskt varit perfekt att spendera tiden med.
Jag hann reflektera över en hel del där jag låg och väntade. En del saker som jag inte tänkt på på ett tag. Men en sak oroade mig. Innan jag la mig ner hade jag städat och satt på ALLA mina låtar på datorn på spellistan. Det som oroade mig var att Lee och George skulle komma hem medans en nördig låt spelades. Typ Ola med Love in Stereo. Hur jag nu tyckte att det var en bra sak att oroa sig för när jag var förstenad.
Lee och George kom hem i alla fall, efter EN TIMME! I en timme låg jag på yttersta biten av soffan och kunde inte röra mig. För fan. Inte kul nånstans. Lee frågade mig om jag hade gjort mig illa när jag tränade (eftersom jag hade mina träningskläder på mig). Om det ändå varit så väl.
Räddningsprocessen var lång och krävande. Lee hann med att gå på toa, byta om och dricka vatten mellan sina räddningsförsök eftersom jag till en början vägrade röra på mig och skrek så fort han nuddade mig. Men tillslut gick det ju.
Nu kan jag bara ligga raklång eller stå upp. Jag hade väldiga problem att gå på toaletten. Just nu ligger jag i sängen insmord med Voltaren, med värmekudde under mig, värktablett i magen, och äter godis som jag tvingade Lee att handla åt mig.
Förresten kommer jag inte ihåg vilken låt som spelades när de räddade mig. Så den var antagligen cool.

Sant!

Jag vet att ni kanske tror att jag överdriver min fågelskräck här, eftersom jag tidigare har skrivit att jag tar omvägar på vissa platser. Men det är ingen överdrift. Det är tre platser jag konsekvent undviker. Två av dem bevakas av Masked Plovers och en av platserna bevakas av Magpies. Ibland så cyklar jag på ett av de tre ställena, men alltid i sällskap av någon och alltid skrikandes "Ride for your life!!".

Det är inte bara jag som är rädd. Även Lee ville ta en omväg häromdagen och George backade in i en soptunna som välte när hon höll utkik efter Magpies. George välte också. Samma George såg för någon vecka sen en man cyklandes med "antenner" från sin hjälm som skydd mot fågelattacker. En kvinna sågs några dagar senare med två Magpies efter sig, även hon på cykel.

Fast det finns snälla fåglar också. Till exempel Galahs, som i lördags bestämde sig för att besöka vår trädgård. Jag vet egentligen inte om de är "snälla" Jag vet bara att de inte är elaka. Och fina för de är rosa.

Turre Delle

Alltså. Jag trodde verkligen att Turkish Delight var ett godis för vuxna. Så antingen är det inte det eller så är jag vuxen. För jag älskar Turkish Delight. Igår när Lee köpte en så tyckte jag att han var dum i huvudet som köpte äckelgodis. Men jag smakade ändå, en minibit och när TD nuddade mina läppar tog jag ett högt skutt av godhet. Fy fasiken, det var så gott. Så idag låtsades jag att jag skulle köpa kattmat när jag egentligen bara ville köpa Turkish Delight. Jag köpte såklart kattmat också, men det var inte huvudorsaken för mitt mission.

Jag = Farbror Joakim

Jag blir rikare och rikare för varje dag, vilket passar mig bra eftersom jag inte har någon inkomst just nu. Hur går detta till då? Jo, haha, för den australiensiska dollarn sjunker, och har tappat en hel krona i värde. Bara för ett tag sen var 1 AUD = 5,7 SEK och numera är det 4,7 SEK. Därför har jag blivit rikare. Men bara här. Hemma är jag Kalle Anka.

Men bra söndag

Söndagen däremot, var riktigt bra!

Jag och Lee åkte till Capalaba och Amart All Sports för att köpa vikter. Väl där så såg jag världens coolaste Adidasjacka. Lila med gröna ränder och turkost foder. Woooow! Och hallå, den kostade $30! Trettio, noll och nada kan man ju lika gärna säga. 140 svenska kronor. Det enda problemet var att den var i strl 8, typ en XS-S men hallå, tajta kläder funkar ju. Äh, den satt skitbra. Jag köpte Pumashorts också, för 35 spänn.

Men men, det bästa var ju vikterna så klart. Nu har vi byggt om den bakre verandan till ett gym. Eller. Det enda vi har gjort är att flytta på utemöblerna och såga av ryggstödet på en av bänkarna så att vi kan ha den som en bänkpress-bänk eller vad det nu heter. Vårt hemmagym är sweeeeet. Jag ska bli grymt stark. Grrrrrrr!

Tråkig lördag

Igår morse vid 8-tiden så hörde jag ett konstigt ljud någonstans utanför sömnen... men eftersom jag i princip sov så reflekterade jag inte över det förrän det fem minuter senare knackade på dörren. Det var grannen Mark som meddelade att vår telefon- och elstolpe ramlat ner och in i hans trädgård.
Så det var bara upp och hoppa, och ringa Energex som kom och kopplade loss elen för att sedan vänta på nästa företag som tog bort den gamla stolpen och satte i en ny. Till detta hade de en mastodontborr utan dess like. När detta var klart så var det till att ringa Energex igen för att de skulle koppla tillbaka elen och kablarna.
Sluttid: klockan ca 16.00
Nota: $2200
Vi satt alltså en hel dag och tittade på när några gubbar klippte av kablar och när några andra borrade hål i marken. FAST, vi var kvarterets happening. Ur sina gömmor kom alla gubbar i shorts och linne och kikade och kommenterade. En del valde att speja från sina verandor eller från bottle shopen, medan andra kom fram och skulle diskutera skeendena med mig och Lee. Halvkul.
Världens värsta lördag fick avslutas med middag på Hog's Breath och Step Brothers på bio. Så lördagen blev inte så pjåkig ändå. Även fas det regnade...hela dagen.

Åh, förresten, på onsdag kommer borrkillarna igen för att byta ut en annan stolpe. Nota på det: 1650. DOLLAR! Åh vad lite pengar.

Fredag

Som ett brev på posten så kom regnet! Vaknade inatt av att det smattrade som tusan utanför! Skönt.
Idag ska jag och George på en Miljöfestival i Southbank, Lee kanske följer med också. Känns igen på något sätt, det där med en miljö/ekologisk festival, haha. Ska bli spännande att se vad som erbjuds. Mat ska jag äta i alla fall.

Kyla!

Jag vill bara att det ska vara kallt. En dag med kyla. Snälla. Jag kokar över. Jag vet jag vet, man ska inte klaga när man kommer från kallare breddgrader. Men det skiter jag i. Jag klagar ändå. För jag är varm. Allt jag ber om är mindre än 20 grader. En dag.

Alla kan inte vara lika äckliga som Andie och bada i första närmsta vattenhål

Några av Lees svenska favoriter just nu är:
-Aaa, just det! (Samtidigt som han lyfter ett finger i luften som om han kom på ngt)
-Åh, kom igen
-Jag kan inte
-Jag vet inte

Känns som om det här inlägget tillhör en bebisblogg. Men det gör det inte. Det är ett inlägg om min 24-åriga pojkvän.

Lee säger att jag är långsam på att bestämma mig när det gäller att beställa mat. HA! Jag har redan valt 2 rätter och en förrätt på det indiska stället och han har valt NOLL. Nada, Zero.

Jag kan inte leva så här. Med så här menar jag att de är omöjligt att leva ett normalt liv om man så fort man försöker gå på promenad med Andie blir attackerad av fåglar, i detta fall en Masked Plover. På exakt samma ställe som förra gången för över en månad sen. Har inte vågat mig tillbaka sen dess.

Inte bara en förresten. TVÅ...

Jag kunde på allvar inte ta mig förbi en viss plats på en av våra rundor. Vi försökte från tre olika håll och varje gång slutade det med "kre-kre-kre" och en lågflygande attack. Jag fick avbryta, gå runt och ut på Birkdale Road, den STORA vägen, för att sen återkomma på promenadrundan några 100 meter längre bort.

Jag vet att ni tror att jag överdriver för att jag är rädd för fåglar. Så är inte fallet. Så är för fan inte fallet. De tar sats, högt upp i luften, för att sedan svepa i en jävla fart mot en och sen vet jag inte för jag sprang, jag sprang för livet. Och jag ville gråta, men jag kände: jag kan inte gråta för att två fåglar flyger mot mig. Så jag grät inte. Men jag ville.

Förresten. Bara namnet säger väl allt. Masked Plover. Maskerad. Fy fan. Fy fan säger jag. Bara.