fredag 30 januari 2009

Police shut down party

"POLICE were called to Waterloo Street at Wellington Point on Monday night after an Australia Day party got out of control. The party was shut down about 7.20pm and numerous people were thrown out of the Wellington Point Pub. Two men were arrested and taken to Cleveland Watch House, including a 22-year-old who was charged with public nuisance."

Så skriver The Redland Times om Georgies jävla fest. Notera den ytterst roliga tiden. Klockan 19.20 var alla så fulla och festen så vild att den fick stängas ner. NITTON OCH TJUGO! Fast, som på så många andra högtidsdagar här i Australien kan det ju ha och göra med att man börjar dricka i gryningen. Eller i alla fall klockan 11.

torsdag 29 januari 2009

Vädret här i Oz.

Igår var det ganska skönt väder. Jag sa så här till min kollega Lisa angående just vädret:
"It's pretty cool today, only 29 degrees, nice"
Sen kom jag på vad jag just sagt och insåg att jag har lyckats anpassa mig ganska bra. Om man tycker att 29 grader och en luftfuktighet över 90% är svalt och skönt är man galen. Eller så är man en Queenslander.

Slang

Om Pippi Långstrump hade velat hitta en riktig spunk så hade hon bara behövt ringa mig. Här är spunk inte en slags skalbagge som Pippi tror. Spunk är en snygg person.

Tennistanke

En annan grej.

Varför spelar killarna bäst av fem game, medan tjejerna spelar bäst av tre game i Australian Open? Tror någon gammal gubbe att tjejer inte orkar mer än tre? Är det så i alla tennisturneringar?

Sånt där gör mig oooootroligt irriterad.

En liten tanke om tjejer och killar

Idag på jobbet så körde jag till två av skolorna jag jobbat på de senaste veckorna för att dokumentera vad som finns i de olika dataskåpen. Skolorna började i tisdags så nu är det massa barn i klassrummen så jag får smyga omkring så jag inte stör så mycket.
En av klasserna jag var i var en tvåa, de kanske är 6-7 år här när de går i tvåan. De börjar skolan 1½ år tidigare än vad vi gör. I vilket fall som helst, när jag stod där så lyssnade jag på vad läraren sa när barnen skulle börja med en uppgift. Hon ville att barnen skulle vara tysta innan de startade. Och det var då hon sa det, det som fick mig att må illa.
"OK, let's see who can be quiet and still first, the boys or the girls" Det som gjorde det hela värre var att läraren var en ung tjej som borde veta bättre, inte en gammal hagga som inte fattar något om att jobba med genus och liknande.
Gissa hur det gick? Jo tjejerna var tystast och pojkarna fick en utskällning för att de var stökiga. Grattis läraren, du kommer med största sannolikhet att ha en klass med stökiga killar och tysta och hämmade tjejer om ett tag. I alla fall det senare.
Jag blir så trött på alla som ska dela upp efter kön jämnt och ständigt. I alla fall när det handlar om att stärka de klassiska könsrollerna, för det är ju något vi vill jobba emot, eller hur?

onsdag 28 januari 2009

Min arbetsplats

Mitt skrivbord på jobbet (inte det jag skulle låna av Arthur, utan mitt eget) är placerat både på den bästa och den sämsta platsen på kontoret. I det hela är det ett kontorslandskap med skärmar ni vet, fast inte så stora.
Jag sitter i en hörna med ansiktet mot fönstret så jag har lätt bäst utsikt av alla. Både till vänster om mig och framför mig. Det är sjysst. Men, kontoret är ju på 14:e våningen och husen runt omkring är av samma kaliber, så jag ser mest andra höghus. Jag kan inte ens se in i de andra husen eftersom de flesta fönstrena är "dimmade" eller vad tusan det heter.
Men det som gör mitt skrivbord så bra är att det är precis bredvid köket, men bakom skrivaren/scannern/kopiatorn etc. Så jag är liksom lite halvgömd. Detta leder till att jag kan lyssna på allas konversationer. Men, jag tjuvlyssnar inte eftersom min plats är där och jag är inte helt skymd bakom något. Haha. Alla slappnar liksom av i köket och pratar om allt möjligt roligt. Till exempel, idag så kom de tre unga datanördarna in i köket. Gissa vad de pratade om? Dataspel, haha. Roligt och klyschigt. Jag fattar aldrig de tres konversationer men de är alltid roliga för de är så engagerade, så som bara datanördar kan vara, vad de än pratar om.
Men, det sämsta med min plats är helt klart att den är bredvid köket. Så fort någon går dit för att bara rosta en macka börjar mitt saliv rinna och de dagar jag spenderar på kontoret måste jag kämpa för att inte äta lunch innan elva. Jag blir alltså suktad hela tiden! Och, det kommer väl alla ihåg från låg- och mellanstadet, att sukta, det är en dödssynd.
All in all tror jag att fördelarna överväger. En annan sak som är bra är att alla som kommer och hämtar något från scannern/skrivaren/kopiatorn alltid stannar för en liten pratstund. Så jag har den stora gråa fyrkanten att tacka för många av mina bekantskaper på jobbet.

090128

Kommer ni ihåg det gamla TV-programmet Wheel of Fortune? Lyckohjulet tror jag det hette på svenska. Känns ju ganska logiskt.

I alla fall, här i Australien så leker man ibland en liknande lek, "Goon of fortune". Det man behöver är ett tvättställ som snurrar, ett rep och en goon, alltså en bag-in-box. Goon heter det här, och jag fattar inte varför vi säger bag-in-box? Goon är nämligen från Australien, så vi borde antingen säga goon eller något svenskt. Inte bag-in-box.
Just det, men behöver deltagare också, i Goon of Fortune. Gärna många. Deltagarna ska sitta i en ring runt tvättstället. Sen knyter man fast goonen i repet och sedan repet i tvättstället. Sen, ta-da, snurrar man på tvättstället och den som goonen stannar vid måste dricka direkt ur kranen. Vi har mycket att lära från Australien vad gäller dryckeslekar...


Så här ser det ut när man leker goon of fortune:

tisdag 27 januari 2009

Australia Day - referat

Igår efter att vi spenderat första halvan av dagen hemma hos oss på Georgies fest så åkte vi till Greg för att bada i hans pool och lyssna på hottest 100-listan. Riktigt skönt, förutom den lilla delen när jag släppte en treåring på djupt vatten för att sedan vända mig bort. Glömde bort att han inte kunde simma...? Nä, men jag trodde att jag släppte honom på den grunda delen, men tydligen inte. Ingen kom tillskada, inte ens jag av arga föräldrar, haha. Det var lite pinsamt i alla fall.

När vi kom hem vid sju på kvällen möttes vi av 6 polisbilar och säkert 15-20 poliser i vår trädgård. Va?!? Tydligen hade det blivit bråk mellan några av killarna på festen och grannarna och barägaren. En polis informerade trevligt mig om att "every police from the wynnum district is here, that has never before happened on a houseparty" och att "you are now on the list for houses we keep an extra eye on". Det var polisernas femte besök till vår adress den dagen.

Halva huset var sönderslaget, kändes det som när jag klev in genom dörren. Även om det "bara" var halva verandaräcket som var bortryckt, ett bord med ett stort hål i och lite annat smått och gott som verkligen var sönder. Det som dock förvånar mig allra mest är att Georgie inte har en aning om vad/hur/varför som hänt. Nice för henne.

Jaja, nu: Tennis.

Bye bye

måndag 26 januari 2009

AUSTRALIA DAY!

Idag är det Australia Day!
Vi firar som på alla andra högtidsdagar här med bbq, öl och plaska i poolen (i vårt fall en 3x2 meter stor uppblåsbar, men ändå). Igår var vi på kryssning på Brisbane River för att sedan gå vidare till en bar. Hela tiden spelades det housemusik. Så jag gav upp vid halv tio, men då hade vi ändå druckit sen klockan ett så jag tyckte det var ganska bra jobbat. Nu ska vi snart på't igen, klockan är 10 och gästerna kommer vid 11. Fast utan housemusik idag. Bara Triple J's hottest 100. Triple J är en radiostation i stil med P3. Man lyssnar tydligen på hottest 100-listan på Australia Day, del av traditionen.

Ger er avslutningsvis Advance Australia Fair. Tycker ni ska lyssna på den och gratta Australien på sin 221:a födelsedag! Fast, det hela har ju en baksida också. Som så mycket annat. En del av urinvånarna här i Australien ser Australia Day som en högtid för att fira förstörelsen av deras kultur. (Vilket är väldigt förståeligt) Sedan 1988 hålls "Invasion Day" protester för att stödja detta synsätt. Den nuvarande premiärministern, Kevin "Tintin" Rudd har dock gett en offentlig ursäkt till urinvånarna för allt vad de har åsamkats, när han kom till makten 2007. Tog bara 219 år... Bättre än aldrig kan man ju säga förståss.
Liten historielektion. Men nu ska jag fira Australia Day. Och imorrn ska jag jobba...

http://au.youtube.com/watch?v=6iGNhgMd6uM

lördag 24 januari 2009

Klaga INTE på att ni har det kallt

Det är jävligt varmt. Jag ligger och dryper av svett med fläkten på superpower.
Lee kom in i rummet och sa:
-Do you wanna go to a shoppingcenter?
-Why? sa jag.
-Because it's air conditioned.
-OK, let's go.

torsdag 22 januari 2009

Jag fattar ingenting

Okej, första gången jag hörde det här ordet var jag verkligen ett frågetecken.
Georgie sa "Oh, we should have brought our togs"
Togs? Vad är det? HUH? Det vet jag nu. Jag säger alltid togs nu istället för det riktiga ordet.

Togs = Badkläder

För togs påminner ju så mycket om swim wear?!

Nya jobbet gör mig trött

Åh, jag är trött.
Mitt nya jobb är så jobbigt. Och så är det så varmt att man blir extra trött eftersom man svettas som en gris hela tiden. Och så kör jag massa bil och det blir man också trött av. Jag körde 300 km förra veckan. Den här veckan har jag nog kört ungefär 500 km. Och imorrn ska jag köra 100 till. Ungefär.
Jag orkar inte göra något när jag kommer hem. Inte ens internetta. Då är man trött.
Förresten har jag blivit en galning. Jag gick upp kvart över sex idag och var inte ens trött. Åkte hemifrån sju. Har gjort det hela veckan. Det är galet. Jag har alltid mått dåligt över tanken att gå upp innan sju. Nu åker jag hemifrån sju. Jag känner mig galen, lite wild and crazy.
Kalla mig "Morgon-Galningen"

måndag 19 januari 2009

Okej

Ett ord till, innan sangdags...

Maccas = McDonalds.

Jag fattade aldrig vad de snackade om nar de sa Maccas precis nar jag flyttat hit. Jag latsades bara fatta. Maccas liksom, daligt smeknamn. Tacka vet jag Donken.

Slang

Tankte borja med en ny grej. Jag ska lara er lite australiensisk (och ok, engelsk) slang.
Har ar forsta ordet:

Arvo = afternoon.

Anvands valdigt ofta i samband med Sunday, alltsa Sunday Arvo. Da har man en bbq eller sa gar man till puben och dricker en ol eller flera. For var del blir det ofta puben. Den ligger ju trots allt bara over gatan.

Omotiverad

Jag har ett problem. Jag tranar nastan aldrig langre.
Jag vet inte riktigt vad jag ska gora at saken. Jag ar less helt enkelt. Less pa samma gamla loprunda och less pa samma gamla vikter.
Kan nagon snalla ge mig en spark i baken. For sa har kan det faktiskt inte fortsatta!

söndag 18 januari 2009

Haha!

Apropå den där pizzan från Domino's som jag sa att vi skulle äta i fredags... Ja vi beställde pizza och kom hem med den, men när vi kom hem så upptäckte jag något att bli arg över. Så jag och Lee bråkade ett tag.
Bråket avslutades med att jag högg en kniv i köksbänken och sen stegade mot Lee med arga steg och tog tag i en av hans pizzaslicar och tryckte upp den i hans ansikte. Sen stegade jag därifrån och åt min pizza vid datorn.

Jag älskar att vinna bråk.

Avstånd

Igår gick jag och Lee på bushwalk. Det tog fyra timmar. Fyra timmar genom vattenfall, under stock och sten, uppför branta backar och genom lera. Plus att jag halkade på ett löv och slog svanskotan på en rot. Jag är lika stel som Soffan idag.

Men det är inte bushwalken som är själva grejen med det här inlägget. Utan resan dit. Längden på resan dit. Den tog oss 2 timmar och 15 minuter one way. Helt normalt om man bor i Australien att åka så långt för en liten dagsutflykt. Hemma i Sverige skulle jag skrattat om någon sagt till mig att åka över två timmar för en bushwalk för att åka hem igen samma kväll. Det finns liksom inte. Men Australien är ju så himla stort så att åka två och en halv timmar är ungefär som att åka till Brommaplan från Fridhemsplan... Om man ska överdriva lite.

(Okej okej, visst, jag har åkt buss till Leksand för att spela handbollsmatch på 2x30 minuter för att sedan åka hem igen samma kväll, men det är en annan grej...)

Fyra poäng!

Jag är så glad just nu!
Westermalm Handbolls Damlag har haft en bra andra halva på säsongen. Vinst mot Heresneezeduck (Härnösand för alla som INTE varit på handbollsläger där min pappa organiserat lekar) och oavgjort mot GT.
Roffat åt sig hela tre poäng, tre gånger så många som förra halvan av säsongen. Det kan ju bara betyda en sak. Vi håller oss kvar i divison 1 den här säsongen också. Om man börjar vårterminen på ett sånt lysande sätt så finns ingen annan utväg.
Kom igen nu tjejer, jag vet att ni kan. Ni vet att jag hejar på er här från Långtbortistan. Heja heja! Poäng mot Hellas (och med det menar jag sjalvklart HELLTON) nästa match och sen är det bara att köra på. Ni är bäst!!
Några av världens bästa tjejer på Eken Cup 2008

fredag 16 januari 2009

Reflektioner från ett tåg

Idag på tågresan hem från jobbet steg det efter 2-3 stationer på en mamma och hennes 5-åriga son. Mamman var en sån som man genast märker när hon kliver på eftersom hon pratar med hög och en ganska nasal röst, fast inte snobbig, utan släpig. Jaja, jag reflekterade i alla fall över hur högt hon pratade.

Efter några stationer tar hon upp sin mobil och ringer någon, visar sig senare vara hennes egen mamma. Hon pratar med ännu högre röst på mobilen och jag tänker "Gud vad hon pratar högt" som den tant jag ibland kan vara.

Men, nu kommer det roliga. Efter någon minut in i samtalet så säger kvinnan "Can you hear me? I don't want to talk to loud, I'm on the train. Yep, yeah, you have to think about other people here." VA!? Det som är mer roligt är att samtalet pågår i ungeför 10 minuter, de pratar i detalj om skorna hon nyss köpt till sin sons skolstart.

Hur tänker en sån människa? Ja, tanken var ju god i alla fall, hon ville inte störa. Men hon gjorde det. I vanliga fall har jag inget emot mobilsamtal på tåget, jag älskar att tjuvlyssna. Men det hela var så motsägelsefullt. Vilken galning.

/Tanten

Taaa-daa!

Alltså, två orsaker att fira!

Ett: Jag såg på min facebookprofil idag att jag sprängt 1000-gränsen vad gäller taggade foton av mig själv. Var Lees och Georges kusin Phoebe som taggade det 1000:e fotot på mig, grattis till henne. Jag har vart medlem i/på (?) facebook sen april 2007 så det är ju inte så illa pinka må jag säga. Fanfar!
Två: När jag loggade in på blogger för att skriva om mitt 1000:e foto på facebook så såg jag att det här blir mitt 100:e inlägg! Fanfar!

Jag tänker mig ljudet "Fanfar" som det man kunde lägga till i sms i de gamla Ericssonmobilerna. Några av er vet vad jag pratar om.

Men men, anledning att fira har jag alltså. Blir nog pizza från Domino's. Lylligt.

torsdag 15 januari 2009

Pladder

Jag ska ha bilen hela veckan nasta vecka! Vilket betyder att jag bara behover aka tag in till stan pa mandag morgon och hem pa fredag eftermiddag. Sweet. Jag ska lyssna pa "Hamish and Andy - driving you home" varje eftermiddag. Det ar mitt favoritradioprogram har Down Under.
Fast det ar ett sant dar radioprogram man blir extra obekvam av nar man lyssnar. Till exempel nar de ringer till folk och latsas vara nagon fran deras gamla high school-klass eller liknande och pratar pa om massa saker. Da dor jag inombords och maste byta kanal snabbt. Jag tycker sa synd om manniskan de lurar. Jag vet att de maste ha ringt upp personen i fraga efterat och frgat om det ar okej att sanda. Men jag tycker det ar sa jobbigt. Jag lider. Tank om den de ringde upp inte hade sa manga kompisar och blev jatteglad for att nagon kom ihag honom och ringde. Och sa var det pa skamt. Nej usch!
Men jag gillar programmet anda. Mycket pa grund av roligheterna de utfor i gorilladrakt. Hamish ar for ovrigt valdigt popular har bland the ladies. Till och med lite hos mig, fast jag vagrade erkanna det i borjan for jag ville inte vara som alla andra. Men nu ar jag det anda. Synd for mig.

Svenska Lee-xikon

Lee börjar bli en riktig svenskaexpert!
Några exempel:

-Vad du tycker om? (Vad tänker du på?)
-Hej gullig tjej!
-Vad ska göra du nu?
-Skitstövel, du vakna mig! (Du väckte mig)
-Typiskt äcklig tjej.
-Sluta skriva about mig!

onsdag 14 januari 2009

Peppar

Jag kom att tänka på en sak idag som jag tycker är konstig.
Ni vet när man går på restaurang och servitören ibland kommer ut med en gigantisk pepparkvarn och frågar "färsk peppar?". Va fan är det med det egentligen? Kan de inte bara normala och ha en liten pepparkvar på bordet. Är det liksom något sätt att hävda sig?
"Ooooh, kolla på min restaurang, vi har minsann STORA pepparkvarnar."
Jag vill i alla fall ta min egen peppar. Jag blir irriterad när de kommer med den där stora fallossymbolen.

tisdag 13 januari 2009

Cricket

Nu kollar vi på cricket. Det är overs, outs, wickets, twenty20s, fours och sixes m.m.
Varje gång jag tror att jag förstått så inser jag att det har jag inte alls.
Det här är den korta versionen vi kollar på förresten. Den korta versionen med bara 240 balls (kast). Den som började 18.30 och inte är slut än, nu när klockan är 21.20. Egentligen brukar de hålla på upp till fem dagar. Tänk att spela handboll i fem dagar i sträck. Med små tepauser då och då. Mysigt.

Nu pruttade Lee.

Dålig dag

Idag har jag haft en dålig dag.
Har inte helt och håller koll på allt jag ska göra på jobbet och hela tiden känns det som om folk förväntar sig att jag ska ha gjort grejer som ingen har visat mig eller jag har någon aning om... Vilket är lite frustrerande och så känner jag mig dum på något sätt då också.

Att jag sen slarvade bort loggboken till bilen som jag lånat från carpoolen, första gången jag tar ut en bil känns ju heller inte så kul. I loggboken skriver man upp hur många km man kört, när man startade osv. Jag är 100% säker på att jag hade den imorse, men när vi parkerade i garaget i eftermiddags var den bara borta. Måste fallit ut ur bilen när vi lunchade eller så. Jäkla skit.

Tanten i som har hand om carpoolen var sur som en citron och jag blev jätteledsen. Jag bad om ursäkt ungefär 10 ggr, men hon verkade inte höra det. Egentligen behöver de inte loggboken eftersom de redan har kilometrarna inskrivna i datorn. Så hon kunde ju sagt något som var liiite tröstande. Tycker jag.

Sen missade jag tåget. Så jag var inte hemma förrän halv sju och orkade inte göra något. Och imorrn måste jag gå upp halv sju. Fy fan. Jag hatar att gå upp innan sju. 7.01 är okej, men inte 6.59.

Tur att Lee är världens snällaste kille i alla fall. Så man har något att längta hem till.

Hoppas imorgon blir bättre!

måndag 12 januari 2009

Danny igen

Min besöksstatisktik ökade enormt när jag skrev det där inlägget om Danny. Med flera hundra procent. Alla trodde säkert att jag var hans riktiga tjej när de såg länken på Aftonbladet. Men det är jag ju inte. Vilken besvikelse för dem. Eller kanske inte. Kanske blev de/ni överlyckliga av att hamna på min blogg.

Det jag skulle vilja veta är om Dannys riktiga tjej tänder på Draco Malfoy i Harry Potter. Eftersom Danny såg ut som honom under tiden han var med i Lets Dance förra året och hon inte gjorde slut. Personligen tycker jag inte att det var någon hit. Men så föredrar jag ju också Ron Weasley.

Brisbane Eye

Ni vet London Eye? Det här är Brisbane Eye! Jag vet ju i och för sig inte om det heter så. Men jag kallar hjulet för det. Jag har ännu inte varit uppe, men det är väl tänkt att jag ska. Så man får se den "fina" utsikten. Brisbane är nämligen en gräslig stad enligt mig. Urkig och ful med för mycket folk. Tacka vet jag Sthlm. Eller varför inte Wellington Point.

söndag 11 januari 2009

Neon? Varför inte!

Vad tycker ni om den här killen vi körde förbi på motorvägen förra helgen. Jag och George höll på att skratta ihjäl oss och vi var tvugna att köra upp jämsides för att ta en bild.
Svår att missa är han i vilket fall som helst. Kanske något man ska satsa på? Gillar att han är så härligt "Michelinig".

Min kamera

Just det, jag har fortfarande ingen kamera sen den blev attackerad på nyårsafton. Igår lämnade vi in den på lagning. Lee ljög för killen i butiken när han frågade om vi hade tappat kameran. "No, it was in a bag and when we picked it up it was like that" Egentligen blev den ju slängd i marken... Jag dog.Klart han fattade att Lee hittade på. Vi hade halvt gjort upp en plan om vad vi skulle säga, men Lee avvek från planen direkt. Jag avlägsnade mig snabbt och låtsades vara intresserad av DVD-rean. Jag kände liksom att jag skulle avslöja oss på något sätt.

Det kunde man inte tro...

Jag blir smickrad Danny. Jag känner inte ens dig, men ändå säger du att du skulle vara lost utan mig. Vad är det jag har gjort som får dig att känna så? Samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det är lite freaky. Danny, jag har redan en pojkvän. Jag hoppas bara inte att det här kommer bli en sån där stalkerhistoria...

Lets Dance

Jag är väldigt besviken/ledsen över att jag inte är hemma just nu. Jag vill ju följa Lets Dance! Jag älskar Lets Dance. Just nu sitter jag och tittar på klipp på TV4's hemsida samtidigt som jag äter spaghetti på burk.
Ja, ni hörde rätt. Burkspaghetti i tomatsås. Mums. Vi hade fest här igår och jag kände att jag behövde lite spaghetti för att komma tillbaka till liv igen.
Förresten, påminner inte han den där långhåriga dansaren om Sawyer i Lost?
Jag läser på Aftonbladet att Kitty är upprörd och ledsen. Känns inte det väldigt typiskt henne?

Nya shooz

Förresten så köpte jag två par skor för $60 idag. Haha. Hela affären på 50% off. Affären heter Shoobiz. Det tycker jag är ett roligt namn.
Hejdå

Hej hej

Wa wa wi wa! JAg dricker chmpagne! Det är de enda jag dricker här. Okej, det är sprakling wine. Men wateve. Jaja. Jag dricker så klart också PURE BLOND! Öl alltså. Den enda ölen som är bra nog för att drickas av mig. Low carb för den där stenhårda magen. Haha, eller hur var det nu.
Det är fest här. Jag har en dejt imorrn. Med Sebbans (mitt älskade barnvaktsbarn) pappas syster som är här i Brisbane. Ska bli skoj.
Hejdå då.

torsdag 8 januari 2009

Jag, en IT-expert.

Tjoohooo! Idag har jag äntligen gjort något på jobbet. Det dröjde bara till 14.05 den fjärde dagen. Fram tills dess satt jag bara och stirrade på datorskärmen och låtsades läsa en text om IP-adresser och VLAN's och sånt.
Men 14.05 började jag att konfigurera switchar med hjälp av olika koder. Det var grejer det. Snart kan jag allt om datorer och IT och kommer så småningom att ta över både Lees och pappas företag.

Woooops!

Haha, igår klämde jag Lees fingrar i bilfönstret. Oooops. Han skulle gå ut och öppna grinden och jag passade på att stänga fönstret. På hans lillfinger. Jag fick panik och råkade stänga det ännu mer innan jag tog mig samman och vevade ner det igen. Lee svor med hög röst och smällde igen dörren.

Det var tur att han gick till huset och inte hoppade in i bilen igen. Så jag kunde skratta åt det roliga för mig själv i 30 sekunder. Men sen så blev jag genast allvarlig och tröstade honom så fort jag steg ur bilen. Så klart. För det var jättesynd om honom. Det var det ju. Fast också roligt.

Jag vill inte ens tänka på hur annorlunda det hade sett ut om det vart ombytta roller. Det hade varot kaos i minst två timmar. Alltså, jag hade skapat ett kaos och jag hade säkert gråtit en massa också. Men Lee är så bra. För han hällde bara upp ett glas med is och vatten och satte sig med lillfingret i det framför datorn. Inga konstigheter. Tur att han inte är som jag.

onsdag 7 januari 2009

Förresten har jag hittat en jättebra bild till Lee som han kan använda när han ska lära sig nya datorord på svenska.

http://lexin.nada.kth.se/bilder/teman/tema33.JPG

Speciellt gillar jag disketten. Åååh, disketten. Det var tider det. Det är också kul att scannern ser ut som en skokartong.

Vardagen

Puh, vad det är jobbigt att återigen vara en arbetare. Huvudvärk, trötta ben, täppt näsa av att sitta i air-con hela tiden och och ögonlock som vill stänga igen sig redan nu, klockan sju.

Tre dagar avklarade. Jag behöver semester!

måndag 5 januari 2009

Nu är jag en mate

Förövrigt blev jag kallad "mate" idag.
Phil, han som ser ut som Björn eller Benny från Abba sa "Alright, I'll help you mate" till mig idag. Det är dålig stil. Jag är inte en "mate", jag är en "love" eller "darling". Möjligtvis "hun" eller "babe" om jag känner personen i fråga. Men inte "mate". Det säger man i princip bara till killar. Om man inte är bogan förståss vilket Phil inte verkar vara.

I början tyckte jag att det var jobbigt att bli kallad "love" och "darling" av folk jag inte kände, till exempel i mataffären. När jag äntligen vant mig vid det, så ska jag helt plötsligt börja kallas för "mate". Nää-ää, jag vägrar!

Vad är äckligast?

Idag när jag steg på tåget hem och skulle välja plats så såg jag att platsen jag redan hade halvt valt eftersom jag stod framför den hade en fläck på sig. Men jag kunde liksom inte backa bort eftersom tåget var smockfullt och det stod en man bakom mig redo att ta platsen bredvid. Så jag kände lite försiktigt på fläcken och tyckte den verkade torr.

Men när jag väl satt där så började jag få för mig att den inte alls var torr, utan faktiskt ganska fuktig och att den var placerad precis där en fläck skulle uppkomma om en tjej kissade på sig. Jag trodde alltså att jag satt i en kissfläck. Jag fick äckelkänslor. Min första tanke var att byta plats. Men jag ändrade mig snabbt. Va fan, alla skulle ju tro att det var jag som hade kissat på mig om jag reste mig och de såg fläcken. Sen skulle jag behöva åka 50 minuter med alla andra som tror att jag kissat på mig. Jag valde alltså att sitta i kissfläcken.

Det är ju liksom inte så att man kan säga "Hallå alla, bara så ni vet, det är INTE jag som kissat här på sätet. Det är någon annan. Jag bara såg den här kissfläcken, satte mig på den och åkte i 5 stationer innan jag bestämde mig för att byta plats." Då skulle alla tro att man var en galning. Så jag åkte på den äckliga kissfläcken i 45 minuter tills mannen bredvid mig gick av. Då bytte jag till hans plats. Sen kände jag på kissfläcken igen. Jag var tvungen, för att se om det var blött eller inte. Det var torrt. Jag hade alltså inte suttit på en kissfläck. I alla fall inte en blöt kissfläck.

Första dagen på jobbet

Jag måste ju börja med natten. Vaknade varje timme från kvart över tre och panikade över tiden. Detta gjorde att jag var gråtfärdig av trötthet när klockan väl ringde och så seg att jag inte gjorde frukost. Ingen bra start.

Tar 07.44 tåget från Wellington Point och kommer in till Central Station 08.42. Ja, det tar FEMTIOÅTTA MINUTER att åka till stan, lägg sen till 10 minuter till tåget och 10 minuter till kontoret. Jag som brukade cykla till jobbet på 7 minuter. Buuhuuhuu.

Kommer in på kontoret klockan 09.00. Alla säger "hej hej" och frågar om jag haft en bra semester. Sen säger ingen något mer. Inga instruktioner eller någonting. Så jag sätter mig på Arthurs stol och tittar på dataskärmen. Som är avstängd. Efter ett tag kommer Tony, som ser ut som en typisk biodlare i 60-årsåldern, och frågar om jag vill följa med till en skola som brunnit mellan jul och nyår och han ska undersöka vilka skador IT-utrustningen har fått. Jag tackar ja. Sen lyssnar jag lite på när de andra pratar om branden.

Tittar på dataskärmen igen. Fortfarande avstängd. Som tur är kommer Lisa och ger mig inloggningsuppgifter, så jag loggar in och tittar på när datorn läser in mig. Sen kollar jag om mailen fungerar. Det gör den, för jag hade blivit inbjuden på pizza den 24:e december. Skickar ett mail till Lee där jag skriver "Bajskorv". Han svarar och skriver "Skitstovel".

Klockan 10.00 går vi ner till fiket nedanför och dricker kaffe. Jag dricker en cappucino och pratar bland annat med Phil som ser ut exakt som Björn eller Benny i Abba. Efter det går jag, Tony och Rose och hämtar ut en helt ny Hyundai och för sen dryga 30 minuter till Deception Bay, eller som Rose envisas med att kalla det, Depression Bay. En riktigt ledsen och tråkig förort med andra ord.

Väl i Depression Bay sitter vi i kanske 30 minuter och väntar på en kille som ska släppa in oss. Klockan är strax över 12 och jag har fortfarande inte gjort något. Efter att ha inspekterat branden, tagit lite bilder och ojat oss över hur hemsk skolan och området är åker vi vidare till det närmsta shoppingcentret för att äta lunch. Jag äter medtagen lunch.

Efter lunch beger vi oss till Bounty Boulevard som är en av de nya skolorna jag ska jobba på. Där provar vi soffor och stolar och ojar oss över hur fin och fräsch skolan är tills rektorn kommer och Tony bland annat fixar så att hon kan komma ut på internet och skriva ut. Jag och Rose provar fler stolar.

Vid 16.00 lämnar vi Bounty Boulevard och åker in till stan. Lämnar Rose vid tåget och jag och Tony lämnar tillbaka bilen. Klockan 17.00 lämnar jag kontoret och klockan 18.05 är jag hemma i Wellington Point och blir upphämtad av världens bästa kille. Lee alltså.

Om ni orkat läsa så långt så har ni förstått att jag inte alls har jobbat idag. Jag har bland annat suttit på en stol, åkt bil, suttit på en bänk och provat soffor. Sen har jag kissat 5 gånger också. Vi ska inte börja åka till skolorna förrän på onsdag. Jag har ingen aning om vad jag ska göra imorgon. Spännande.

Jag har i alla fall tjänat 970 spänn idag. Inte illa pinkat om vad man tänker på vad jag gjort. Ingenting alltså.

söndag 4 januari 2009

Ååååh, vad gammalt!

Hallå!

Jag fyller 25 år i år! Nu är det allvar.
Det var allt jag ville säga.

Nya jobbet

Imorgon börjar jag jobba.
Jag är så sjukt nervös, nästan gråtfärdig. Okej, det var en överdrift, men väldigt nervös är jag. Speciellt eftersom jag inte riktigt har fattat grejen, vad det är jag ska göra. Speciellt inte imorgon, eftersom mitt projekt inte startar förrän om några dagar eller så.
-You can have my desk when you get back, because I'm still on holidays then, sa Arthur.
-OK, yeah great, thanks, sa jag och log. Det jag tänkte var "vad i hela världen ska jag göra vid ett skrivbord? Spela Harpan?"
Mitt jobb går i princip ut på att köra bil till nybyggda skolor, sätta in nya switchar i serverrummen och sen koppla in kablar. Inte sitta på ett kontor på fjortonde våningen i Brisbane. Så jag är tveksam inför morgondagen. Men den som lever får se.
Jag och Lee ska vara hemma hos hans kusin om 28 minuter. Jag ligger i sängen totalt ofixad och slösurfar. Lee spelar dataspel. Hmmm. Känns som om vi kommer bli sena. Åh, just det, nämnde jag att vi ska hinna göra en sallad också? Näha, inte det. Vi ska göra en sallad också.
26 minuter kvar.

lördag 3 januari 2009

Mitt 2008 - del 2

Här kommer fortsättningen som ni alla har väntat på. Fattar ni att det är kul att jag skriver så eftersom ingen av er antagligen ens har hunnit läsa den första delen. För antingen sussar ni eller så är ni, Gud förbjude, ute och festar eftersom klockan just nu är 04.40 hemma. Vad ni annars kan ha för er vill jag inte veta. Okej, då kör vi.


Juli: Här blir det självklart min och Lees grymma semester upp till Tropical North Queensland, med bland annat Cape Trib, Daintree och Cairns som stopp under resans gång. Sju av de nio nätterna hade vi en campervan som hotellrum och jag längtar efter att göra något liknande igen. Tyvärr kunde jag inte bestämma mig för en bild när jag kollade igenom Lees, så ni får ett axplock! Jag vet att det är svårt att se det, men jag befinner mig faktiskt på den översta bilden!

Augusti: Hittade knappt några bilder från augusti, så det får bli en från när vi införskaffade de jäkla cikliderna. Som bara dog en efter en efter en tills akvariet gick sönder och alla dog. Tur att jag döpte alla så att de får komma till himlen. Jag ska aldrig mer ha fiskar, det var det jobbigaste husdjur man kan tänka sig!September: Här får det bli tre bilder som symboliserar alla de otaliga bush walks som jag och Lee gjort, just denna då i september på Mount Glorious. Också för att de här bilderna är årets skratt! Jag vill att Lee ska ta bild på mig i en stor trädstam som fallit över. Här följer en lektion i hur man totalt misslyckas med tre poser i rad. Lite för framåtlutat på den första och försöker kompensera med att luta mig bakåt på den andra. Inte så lite heller. På den sista verkar harmoni dock ha infunnit sig.

Oktober: Mitt första besök på Moreton Island och första gången jag körde fyrdjulsdrivet på sand. Här är vi uppe på Cape Moreton vid fyren!

November: Stereosonic 2008. En festival som jag aldrig, never och ever skulle gått på om jag behövde betala själv. Housemusik och DJ's på scenen. Inte min smak, men gud vad kul det kan bli ändå med öl, sol och rätt sällskap. Apropå sol så var det den första riktigt varma dagen på sommaren, och jag svettades som en gris. Införskaffade en hatt, som trots sin litenhet hjälpte till stor del. December: Vet faktiskt inte vad jag ska välja. Roligaste dagen var nog Boxing Day, men därifrån har jag ingen bild på mig själv så det får bli en från Juldagen på min nya familj och en från underbara Moreton Island, eller Mårten Iceland, höhö. På Morety är det alltid lika undebart och tiden går för snabbt när man är där! Sen ger jag er en video också som får symbolisera alla de miljoners miljaders stormar vi haft den här våren. Gott Nytt År!

Mitt 2008 - del 1

Okej. Följande som kommer är en text och en bild med något som jag tyckt har varit kul från varje månad 2008. Funderade först på att skriva en årskrönika, haha. Kul. När jag tänker efter så innehöll 2008 inte så himla mycket skoj för min del. Inget extravagant kul. Sånt som man kommer komma ihåg för alltid in i evigheten. Förutom den lilla detaljen att jag flyttade till Australien då förståss. Så, jag börjar bakifrån, med januari 2008 och slutar med juni. Resten kommer snart!
Januari: Det här är inte en bild från januari, det är ungefär 4 timmar kvar när bilden togs. Men jag hittade inga bilder från just januari så det fick bli en så nära inpå som möjligt. Det är alltså nyårsafton 2007 hemma hos Hannah, Lee, Mauritz och Sandra på Brahegatan. Riktigt rolig kväll om jag får säga det själv, och det får jag ju också. Slutade med att jag fick ta hand om Lee som för en gångs skull blev riktigt full och inte kunde ta hand om sig själv! Victory!

Februari:Bilden är från Lees hejdå- och födelsedagsfest, även den på Brahegatan! Halva anledningen till festen var ju självklart inte så rolig. Att Lee fyllde år alltså, hehe. Okej, okej, självklart var det att han skulle åka hem till Down Under som var det som inte var så roligt. Fast festen var urrolig och Emelie blev dubbad till riddare. Tack alla som kom!

Mars: Ännu en kväll som tillägnas Brahegatan, fast denna gång utan Lee. Vi firade att Hannah äntligen kommit hem från en tripp till Thailand. Solbränna saknas absolut på bilden. Mitt första och hit in tills enda besök på The Village utspelades också denna kväll då jag bland diskuterade med en av vakterna hur det kan vara möjligt att ha så äckligt dyra inträdesavgifter som de har där. Han spelade oförstående. April: Den obligatoriska handbollsavslutningen firades 2008 på Spontant Kök & Bar. Inget kan ju slå föregående år, men även denna kväll var en att minnas. Bilden är tagen från när vi var på Lemon Bar senare och vi är glada att vi lyckats få in Martina på en 23-årsställe. Det verkar dock som att vi alla tolkat hur man bast visar siffran 23 lite olika. Behöver jag säga att mitt sätt är rätt?
Maj: I maj blir det självklart min hejdåfest som jag hade i Humlegården. Vädret var soligt och vi hade roligt, höhö. Jag blev jätteglad att så många ville komma och festa av mig. Bland det bästa var en pinata som jag demolerade och som sedan byggdes om till huvudbonad som gick laget runt. Att det blev just den bilden är för att jag demonstrerar hur ledigt, men samtidigt snyggt man kan ligga i gräset på en filt. Jag är en liggkonstnär kan man säga.

Juni: I juni blir det två bilder. Den första är på mina vapendragare 4 life, nämligen Westermalms damlag under Eken Cup. Vi spelade riktigt bra handboll under två dagar och för mig var det riktigt skönt eftersom det från sista matchen dröjer drygt ett år innan jag får spela igen. Att första dagen avslutades i spöregn gjorde bara det hela bättre, eftersom det är så Eken Cup avnjuts bäst.

Den andra bilden är den första på mig i Wellington Point. I mitten av juni reste jag ju som bekant till Australien för att spendera ett år med Lee. Och det är ju ändå en händelse som är värd att nämna tycker man. Här avnjuter jag en jordgubbe på altanen. Det var på den tiden man fortfarande kunde sitta på altanen på dagen utan att dö av värmeslag. Vinter kallades det visst.

torsdag 1 januari 2009

Nu är det 2009 och fan vad varmt det är.

Det är så sjukt varmt nu. 37 grader har det varit idag och så kladdigt att det inte är möjligt. Fast det är det ju. Lee har gått runt i enbart kalsonger hela dagen och själv har jag duschat två gånger i iskallt vatten. Jag har aldrig varit med om den här sortens värme förut och jag kan ju bara säga att jag inte gillar det.

Nyår firades hemma hos Adam och Meagan. Inte samma sak som hemma där nyår är lite mer högtidligt. Jag gillar det. Här var det som vanligt, vi drack alkohol och åt snags (korv) till middag. Fast jag hade ju självklart kul ändå!

Tills min kamera gick sönder, detta på grund av att Adam slängde den i marken. Han blev upprörd när Meagan, som är hans fästmö, streakade och vi tog bilder. Tyvärr var jag närmast så min kamera åkte i backen. Jag är självklart skitsur, men det kändes inte som läge att ta upp det igår. Får bli nästa gång.
Vi hade i alla fall en himla tur när vi promenerade hem och den enda lediga taxin i hela Redlands körde förbi oss. Här kan man få vänta i en timme på taxi en vanlig kväll och så händer detta på nyår. Sjukt, men riktigt välkommet att åka bil i fem minuter istället för att gå i 30!

Man ska väl passa på och önska alla ett gott nytt år också!