Uppenbarelse

Kom just att tänka på en grej. Hur galet var det egentligen inte innan flikarna i Internet Explorer kom? Satt man verkligen med 7 internetfönster öppna och bläddrade med Alt-Tab mellan dem.
Ja, tänk för att det gjorde man. Vilken vild och annorlunda värld man måste levt i. Fast det fattade man ju inte då.
Min mamma gör det fortfarande, har flera fönster öppna. Fattar inte hur en människa som har tillverkat en egen hemsida med html-koder inte fattar att man kan använda flikar. Flikarna är ju urbra.

Godisgris

Kommer ni ihag godiset som jag fick forra veckan. Vi hallde upp 9 pasar av de 15 i en skal. De var slut i sondags. Nu har jag bara lakritsnappar, djungelvral, turkisk peppar och sura bilar kvar. Daligt.

Julafton

Jag har lagat Janssons Frestelse! Det blev bra. Verkar det som i alla fall om man tittar pa den och luktar. Ska bli spannande att se vad alla Lees slaktingar tycker om det dock... Men det var pa onskemal fran dem som jag lagade Janssons. Nu saknas bara brunkal, kottbullar, sill och revbensspjall. Men det verkar inte bli nagot av med det i ar :(

Har firas ju julen pa juldagen, lite efterblivet. Men jag har anda fatt oppna en julklapp idag. For jag tvingade Lee, haha. Jag fick gymhandskar sa att jag ska fa ett battre grepp nar jag bygger muskler! Snallt av honom. Han fick kalsonger, hehe.

GOD JUL!

Frangipani

Vackra underbara Frangipani. Jag är helt besatt av den nu. Tur för mig så blommar den överallt för tillfället. Luktar gudomligt gör den också. Mmmmm.

Förresten.

Ganska många syrsor på de här bilderna.

Åh fy fan vad gott det är att äta lakritspesetas!! Mmmm. Jag njuter.

En sak som jag dock inte njuter av är att min hand är brunröd. Jag hjälpte Geo att färga håret och det var plasthandskar av den sämre sorten som gör att man blir handikappad i paketet. Så jag struntade i handske på ena handen. Skulle inte gjort det. Nu skulle man kunna tro att det var min hand som spelade huvudrollen i Anchor Man. Ja, för att den är burgundy. S0m Ron Burgundy.

Yeeezzz!

Paket hemifrån. Fjärrkontrollen ingick dock inte..hehe.. Behöver jag nämna att jag är glad. Nu ska jag äta godis!

Tidsresa

Idag var jag och Lee och shoppade julklappar. Först köpte vi present till George och sen delade vi upp oss för att köpa presenter till varandra. Lee sa till mig att ringa honom när jag var klar.

Jag hade självklart glömt min mobil. Min första tanke var att leta efter Lee i alla affärer. Jag gjorde det också, i ungefär en kvart. Men jag insåg att det var ganska omöjligt.

Min andra tanke var att be någon att få låna deras mobil och ringa Lee. Men jag visste inte vem jag skulle fråga för alla verkade så stressade i julruschen.

Min tredje tanke var att gå och vänta vid bilen. Fast, jag kom på att om Lee inte gick dit skulle jag få vänta skitlänge och det var större chans att vi stötte på varandra i shoppingcentret.

Då såg jag den. Skylten för telefonkiosken. Att det inte slog mig direkt är ju hur konstigt som helst. Eller kanske inte. Eftersom jag inte använt en sen...jag var i Australien senast och använde dem för att ringa hem skitbilligt. Men det gick bra, jag klarade av det. Så jag fick till slut tag i Lee och han kallade mig wank face för att jag glömt mobilen.

Gud vad det är bra med telefonkiosker. Avskaffa dem aldrig! Man vet aldrig när man kan behöva dem. Slutet gott allting gott!

Besvikelse

Jag loggade nyss in pa blip.se for att spela lite alfapet online, nagot som jag inte gjort pa hur lange som helst. Nar rutan dar alla bord mankan sitta vid kom upp verkade det vara nagot fel for det var inga spelare pa nagot av dem. Typiskt att det ska vara sonder, tankte jag.
Klickade pa ett av borden for att satta mig och det gick ju bra. Det var da det slog mig. Klockan ar halv nio sondag morgon hemma. Inte konstigt att det inte ar nagra online pa blip. Folk har forhoppingsvis battre saker for sig. Som att sova kanske?

Fast...

..jag har brant mig igen. Det underliga ar att jag brannmarkena har tagit form av ett spagettilinne. Det har jag inte haft pa mig idag. Weeeird?

Den har australiensiska solen ar forradisk.

En varm sondag

Idag har hittills varit en riktigt bra sondag. Dock lite varmt for min smak. 35 grader och solen skiner. Vaknade vid nio och at lussebulle till frukost. La lite pussel. Snackade med George och Katie som var pa Bollywood-party igar.
Sen bestamde vi oss raskt for att aka till Chandler (inte ne person utan en suburb) och ga pa Farmers Market. Sagt och gjort. Det enda trakiga var att vi tog med oss Andie och man fick inte ta in hundar pa marknaden om man inte bar dem. Eh. Andie vager 25-30 kilo sa George fick ga pa promenad medans jag och Lee tittade igenom marknaden.
Allt var galet billigt. 3 avocado for 10 kr. Ett kilo zucchini for 5 kronor, 500 gr lychees for 12 kr osv. Vi lyckades pricka in stangning sa de gav bort allt. En galen gubbe salde solisar for 25 spann. Och sa sprang vi forbi Kates stand och kopte Billtong, sydafrikansk beef jerky, saaa gott. Kates familj ar fran Sydafrika.
Nar vi kommit hem igen ringer Kate och fragar vad vi gor och jag och Georgemeister tar bilen till hennes hus och flyter runt i poolen i 2 timmar. Innan vi aker hem sa far vi lite mer Billtong. Nu ar jag hemma och har slappat utav bara den. En skon sondag.

Lusselelle

Idag kor jag utan a, a, o. Ni fattar.
Snart ska jag och Lee baka lussebullar. Det ar ju trots allt Lucia. Jag sjong diverse Luciasanger for Lee imorse. Det uppskattade han. Fast det konstiga var att han sa "Tist [tyst] nu"
Det marks knappt har att det ar jul snart. For de har liksom inga "innan traditioner" som vi har i Sverige. Advent, julbord, Lucia, julmarknad etc. Bara MASSA julpynt.
Ska bli kul att baka. Lee kan inte baka. Han har liksom aldrig gjort det innan jag kom in i hans liv. Han lagar bara mat. Lyllo han att han har nagon som lar honom nu. Jag ska lara han allt jag kan!

Se rubrik på inlägget nedan

Precis innan jag hittade plånboken så tänkte jag för mig själv: "Jag vet inte vem jag är argast på. Mig själv för att jag suger på att hitta saker eller på plånboken som försvunnit. Det ska i alla fall bli kul att se på vilket galet ställe jag hittar den."
Tänkte jag som sagt och fick sen skitont i magen när jag fick syn på den. Plånboken låg helt synlig på samma byrå som jag nämnde i inlägget innan. Inte skymd av något. Jag mår dåligt över mig själv nu. Jag är världens sämsta sakletare. Punkt.

Världens sämsta sakletare

Alltså. Jag letade i en timme (inte effektiv tid) efter min bankdosa så att jag skulle kunna föra över pengar till mig själv. Jag hittade dosan på ett obegripligt ställe, men så kom jag ihåg att kattskrället hade party häromnatten på vår byrå där vi har massa smågrejer.
I alla fall. Nu hittar jag inte plånboken som jag hade i handen för inte så länge sen. Ni som känner mig vet att detta är et ganska normalt beteende för mig. Men jag börjar lessna. Vart kan jag ha gömt plånboken?
Får väl börja kolla på de vanliga ställena; kylen, skafferiet, joggingskon...

Skall!

I fredags utmanades Meagan att ta pa sig sin hunds "anti-skall-halsband". Ni vet ett sant som gor att hunden far en elchock varje gang den skaller. Meagan blev namligen anklagad for att vara djurplagare.
Kvallen slutade med att nastan alla hade provat det inklusive mig sjalv. Vi kom fram till att det INTE var djurplageri for det gjorde inte vidare ont. Aven fast Alicia hade tva roda marken efter elchocken.
Hunden i fraga heter Chief och ar en blandning Dobermann, Grand Danois, Mastiff och nagon annan galen hundras. Ser i alla fall ut som en gigantisk version av en Dobermann. Sa jag tycker inte det ar mer an ratt att den halls pa halster. Jag gillar inte laskiga hundar.

Kort om helgen

Jag glömde att smörja in min mage idag när vi var på stranden. Vet inte varför. Jag brukar vara duktig och smörja in mig med 30+ flera gånger om dagen när jag är på stranden. Men idag glömdes magen bort och jag ser galen ut. Som en kräfta i vit bikini.
Att jag också har fått 10 stora myggbett på ryggen gör inte saken bättre, känns som om jag blivit allergisk. Kräfta med vit bikini på framsidan och böldpest på ryggen.

I fredags var vi och såg Australia. Men innan det var vi och åt på Sushi Train. Det är fjärde gången på två veckor som jag äter Sushi Train. Ni fattar att jag gillar Sushi Train va? En gång i Stones Corner, en gång i Carindale och två gånger i Victoria Point.

Filmen var i alla fall helt klart sevärd. Men inte mer än sevärd. Inget mästerverk som man hoppades på. Men Nullah, pojken som man kan säga att det handlade om var så söt. "I no black fella and I no white fella either"

Och jag, jag är en red fella.

Carbonara

Jag har nyss ätit carbonara. Till frukost.
Jag vaknade kvart över nio (som vanligt av någon mystisk anledning) och gick upp och lagade middag, fast till frukost. Jag var jävligt sugen.
Nu mår jag illa. Som fan.

Jag, en vilding

Jag har precis gått över gatan, befinner mig i Fortitude Valley. Ser två poliser. Samtidigt upptäcker jag att mina solglasögon är suddiga så jag börjar putsa dem. Ser i ögonvrån att poliserna liksom vänder sig mot mig för att prata. "Vad nu då", tänkte jag.

Polis: Hi

Jag: Hello???

Polis: Is there any reason why you can't wait for a green light before you cross the street like everone else?

Jag: Eeeh. No?

Polis: Why did you do it then?

Jag: I don't know. Wait, what? Is it illegal?

Polis: You know you are looking at a fine on $75.

Jag: VA! Neeee-eee.

Polis: Where are you from?
Jag: Sweden.

Polis: (sarkastisk) Well, are you allowed to walk against a red light in Sweden?
Jag: As a matter of fact you are, crazy hey?

Polis: ....oh well. We'll let you off for this time.

Jag: Thanks for telling me, I didn't know.

Polis: Hrrm

Jag: (vänder mig om efter vi gått en bit) THANK YOU OFFICERS!

Hallå! Det var det värsta jag vart med om. Jag var i halvchock och nära ett skrattanfall när jag förstod vad de ville.Galna poliser som väljer att haffa mig för jag går mot rött på ett miniövergångsställe utan bilar i sikte. Varför inte lägga krutet på de fem fullisarna som satt mitt på trottoaren och drack sprit ur bruna papperspåsar istället?

Okej okej, det är inte lagligt att gå mot rött i Sverige, men man får ju inte böter så i princip är det ju inte olagligt heller. Typ. Men det visste ju inte de där jävla coppersarna.

Försökte hitta en bild på en Aussiepolis i snygg/lustig comboypolishatt. Men tyvärr. Den här får duga.

Det känns så skönt att slappa när man har vart busy i två dagar.
Jag har vart på två jobbintervjuer och härjat runt och på fredag börjar jag jobba så jag tar det lugnt idag. Det har jag ju gjort ett bra tag nu, men idag känns det bättre på något sätt.

Min dag i punktform

Har fått 6 blåsor på mina fötter.
Har sett tre personer utan byxor.
Blivit påhåppad av tre hundar.
Klappat en höna.
Blivit haffad av polisen (mer om det senare)
Kissat hemma hos någon jag inte känner.
Svettats som en gris.

Frågor på det?

Bra sida!

Jag har levt i 9018 dagar och bajsat 1098 kilo enligt bajskalkulatorn.
Lee är lite värre/bättre(?) med 1102 kilo bajs!

http://www.bajs.no/

Snabbsnackare

Jag var förresten på jobbintervju idag. Han som intervjuade mig pratade så snabbt att jag inte fattade hälften av vad jobbet gick ut på. En äkta säljartyp. En sån som bara babblar på skitsnabbt och skrattar insmickrande och det låter bra och helt plötsligt har man köpt en årsförbrukning av leversoppa fast man hatar lever. Typ så.
Jag fattade i alla fall att man startar 07.30 varje morgon. I The Valley. En timme från där jag bor. Innebär färd hemifrån vid 06.15. Varje dag. Och komma hem vid 19.00. Varje dag. Låter härligt. Om man är galen.
Imorrn ska jag på en till intervju. Hoppas jag fattar mer av det jobbet.

Avocado

Förra söndagen så köpte jag och Lee 12 avocados för 5 dollar. Alltså typ 25-30 spänn. Billigt!
Nu har ALLA mognat samtidigt och jag och George är superstressade över att vi måste hinna äta upp dem innan de blir dåliga. Det skulle liksom inte gå för sig att slänga en eller två om det skulle hända. SLÖSERI!
Jag äcklas när jag tänker på avocado. Jag har ätit så mycket. Avocadosarna här är dubbelt så stora som de hemma. Jag mår illa.
Ikväll blir det burritos. Med guacamole. Uuuurk. Jag har alltid sagt att jag vill simma i guacamole. Inte längre.

Jag lever!

Igår hade vi den tredje stora stormen på fem dagar. Stormar som har slitit taken av hus och tagit människoliv. Allt bara några mil ifrån mig. Fast stormarna har vi haft rakt över oss också, även om vi som tur är har vårt hustak kvar.

Igår så kom blixtarna med en sekunds mellanrum och haglen var stora som spelkulor. Blixtarna lyste upp kvarteret så det såg ut som mitt på dagen och åskknallarna var i det högsta laget, dvs öronbedövande. Andie tog skydd i badrummet. Hon vet tydligen att det är det minsta rummet som gäller om man ska klara sig allra bäst ifall huset skulle falla samman. Smart vovve det där. Jag själv har aldrig varit rädd för åska och blixtar men igår var jag jätterädd. Tre gånger kom stormen tillbaka. Hemskt. Översvämning har vi också. Vattenfall där det vanligtvis är gåbana och träd som till hälften står under vatten. Vissa områden har fått upp till 250 mm regn på bara några timmar!

I söndags missade jag och Lee den värsta stormen med bara några kilometer när vi var på väg hem från en bushwalk. Vi såg den hela tiden när vi körde och tydligen så slog den ner bara en halvtimme efter att vi kört igenom området.

Spännande samtidigt som det är läskigt, på riktigt. Ikväll ska det storma mer. Imorgon ska det storma mer. Jag är trött på att det ska storma så mycket. Och Andie kommer snart få en hjärtattack om det här fortsätter.

Läs mer:

http://www.news.com.au/story/0,27574,24679806-421,00.html

http://www.news.com.au/story/0,27574,24681480-29277,00.html

http://www.theaustralian.news.com.au/story/0,25197,24683578-11949,00.html

Fågeln som ska dö

George har haft många undulater genom åren. Just nu har hon två. Den ena är turkos och heter Harriette. Man ska uttala e:et på slutet. Den andra är vit med några turkosa fjädrar i stjärten. Den har inget namn. George fick den av någon som inte ville ha den längre och George var inte så intresserad av sina undulater längre så hon gav den inte något namn.

Det är den namnlösa fågeln som ska dö.

Låt mig klargöra.

Imorse när George lyfte av sovskynket från fågelburen så hörde jag:
-Oooh... I think I have a dead bird. No. Wait. It's alive.

Den lilla undulaten ligger på golvet av buren med huvudet i en konstig ställning. Men den lever. För den öppnar ögonen när man kommer nära. Om den lever när George kommer hem från jobbet så väntar vi på Lee. Då får han döda fågeln. Det vet Lee inte om ännu, men varken jag eller Georgie vill göra det.

Ibland går jag får att kolla om fågeln lever. Då går jag långsamt mot buren med händerna för ögonen som om jag skulle kolla på skräckfilm. Ni vet med en glipa mellan fingrarna. Och så skriker jag jättetyst för jag tycker att det är obehagligt. Men också för att jag tycker synd om fågeln. För den ligger bara där. Stilla. Men levande. Den lider säkert. Och det är ganska sorgligt.

Jag önskar att jag vore modig nog att ha ihjäl den, så att den slapp ligga där hela dagen och vänta på sin död. Men jag är inte det. Istället går jag och kikar på den ibland genom en glipa mellan fingarna. Och funderar på att ta ett kort till bloggen. Men det vore ju sjukt. Usch för mig. Fegis!

Rest in peace White Budgie with no name.

Gårdagens svenskamiss

Lee: Jag måste åka nu!! Var är min bilcykel?
Jag: Bahahaha, bilcykel? Hahahaha! I don't know where your bilcykel is.
Lee: Oj, I mean bilnyckel.
Jag: Bilcykel...hahahahaha!

Han har blivit ganska bra på svenska den där Lee.

Gud! Grannen klippte ju gräset igår. Är det nödvändigt att göra det idag också? Är det bara vi som klipper gräset varannan månad? (Här är svaret självklart ja, eftersom vi är de enda som har en gräsmatta som ser ut som en vildvuxen åker, medans grannarnas kan vara med i trädgårdsbilagan) Men två dagar i rad. Blev det fel igår eller? Hur kan man misslyckas med att klippa gräset? Många frågor här, men jag undar verkligen.

Smaka på korven?

Eeeh, verkar som om Mixie var sugen på korv. Jaha, då blev våra rester helt plötsligt Andies middag då.

J <3 SL

Här är det ju snarare ett undantag än regel att man åker tåg eller buss. Vilket jag självklart tycker är tråkigt. Eftersom inga åker så går bussarna en gång i timmen och tågen en gång i halvtimmen. Självklart att ingen åker buss då, gå ju inte att matcha med något. Tågen går dock lite oftare i rusningstrafik, men kör å andra sidan så långsamt att resan tar dubbelt så lång tid som med bil.

Eftersom det är så tunt med "vanliga" resenärer på buss och tåg så blir det ju genast så att galningarna tar över. Ja, de blir i majoritet. Och det är också en anledning till att ingen vill åka kommunalt, på grund av galningarna. Bourbonhalsande mamman, knarkande tonåringen, prata-högt-för-sig-själv-typen och den arga tonårskillen är vardagsmat. Jag tycker själv att det kan vara obehagligt att åka tåg här om det inte är rusning. Men det är ju mitt enda val om jag vill nånstans när Lee och Geo inte är hemma.

En annan sak som gör att folk i regel tar bilen här är att kommunaltrafiken inte går överallt. Till hälften av jobben som jag kunnat tänka mig at söka måste man ha egen transport för att kunna ta sig till. Här skyller de på att det är långa sträckor. Ja, visst, det kanske det är, men det tar ett tag att åka till Täby också. Ni fattar.

Nu när Geos kompis Katies bil har gått sönder så behöver hon skjuts av sina kompisar för att kunna komma till sin sjuksköterskepraktik. Vi skjutsade henne i måndags när Geo var ledig. För mig som är van att kryssa mellan bussar och tåg så är detta mycket främmande, speciellt när man ska till ett sjukhus som alla borde kunna ta sig till.

Istället för att utöka tåg- och busstrafiken här så bygger de nya vägar. Plats för mer bilar. Behövs ju inte direkt här.

Vad vill jag ha sagt? Jo, SL is da bomb. Visst, det finns mycket som kan förbättras. Och jag kommer säkert sucka när jag kommer ut på gatan och det står 9 minuter på Ettan. Men jag ska försöka att inte göra det. För SL kör i alla fall över hela stan!

Det var ju bara...

..halsfluss. Puh. Har fått antibiotika. Var hos husläkaren. Han var jättesnäll. Annars brukar ju husläkare vara ointresserade och dumma. Det är därför jag hatar läkaren. Jag blir alltid rädd att mina symptom ska försvinna när jag stiger in i rummet och de ska säga "du är inte sjuk" på typiskt husläkarmanér, bara för att de inte orkar undersöka en. Men Dr Stenmach pratade på och ställde massa frågor. Han var sjysst!
Så nu äter jag som sagt antibiotika. I sju dagar. Men lite konstigt är det. Pillrena är de största jag nånsin sett i medicinväg. Och dem ska jag äta för att jag har svullna halsmandlar. Det går ju inte riktigt ihop. Med stora tabletter och liten halsöppning. Hur tänkte de där?

Tillägg

Alltså, jag går inte till läkaren bara för att min halsmandel är svullen. Jag är inte en mes. Det är det vita bakom som oroar oss. Mest mig då så klart. Lee sitter och sjunger på låtsas-svenska och verkar ha glömt bort all drama som nyss utspelade sig framför badrumsspegeln med ficklampa och tops i högsta hugg. Jag ska nog gå och påminna honom.

Nää-ää

Buuhuuu. Vi har kommit fram till att jag måste gå till läkaren då min ena halsmandel är supersvullen och har något vitt bakom sig. Jag ogillar starkt att gå till doktorn hemma. Vill inte ens tänka på att göra det här.
Fast just nu känns det som om jag skulle kunna vara i Sverige. Wallander går på TV ikväll och Lee sitter och lyssnar på Dungen på datorn medans han jobbar. Ja, jag vet, Wallander på TV, konstigt va? Förra söndagen gick Strandvaskaren. SBS, den internationella kanalen verkar ha dille på svenska filmer just nu...

HJÄLP!

Jag har en halsböld!!!

Vem är du, vem är jag? Jag är jag.

Jag och Lee tränar svenska. Ett av hans nya ord är mysigt. Eller snarare "musigt" i hans fall.
J: Nej, MYsigt
L: Musigt
J: Suck... Kan du säga My?
L: Me
J: Myyyy
L: Meee
J: My couins name is My that's why you have to know.
L: Hahaha, Me, what kind of name is that?
L: (låtsaskonversation mellan två personer) "Hi, I am Me"
"I know you are you, but what's your name?"
"I am Me" osv.... medans han skrattar gott åt sitt egna dåliga skämt.
J: Haha...
L: Haha! "Hej, jag heter Jag!" Haha! "Janna, jag heter Jag" How weird is that....

USA

Jag har ju kunnat följa valet live utan att behöva sitta vaken halva natten som ni därhemma har behövt om ni velat dett. Det har för mig däremot varit en ganska trevlig onsdagsunderhållning mitt på dagen medan regnet öser ner utanför.
Och jag är glad! Glad för att Obama vann. Jag är glad för att USA visade att de majoritetsmässigt har något innanför pannbenet. Det här är stort! Grattis Obama och USA.
Jag är också glad för en annan sak. Men det är hemligt än så länge för jag vet inte om det är på riktigt än. Men det är en bra dag, det är det.
Trots regnet. För vad gör lite regn när man har en hel säsong av Private Practice?

I Australien, som i en del andra länder har jag förstått, har de bara en viss kvot internet per månad. Det gäller hur mycket man får ladda ner. Om man går över gränsen så slutar internet att fungera.
Ja, det jag vill komma till är att detta hände oss. Jag och George fattade ingenting. Helt plötsligt fungerade inte internet. Men nu fattar vi. Vi ska inte göra om det.
Nu har den nya månaden startat. Jag har redan laddat ner Private Practice och lite diverse avsnitt av andra serier. George har laddat ner Jens Lekman och mer musik. Plus att vi facebookar sjukt mycket.
En gång är ingen gång!

Update

Jag provade lite andra blogspotadresser, fast utan S, och det visade sig att alla leder till den där sidan. Freakigt!

Bibelstudier

Waah, jag skulle skriva in adressen till min egen blogg, men glömde ett S.

http://jannaterese.blogpot.com/ - ett utdrag.
"WELCOME to an easy to navigate MEGA-SITE of Bible, Christian, church & religious information, sermons & studies. Includes the audio & written Bible, sound doctrine, prophecy, a photo tour of Israel and spiritual warfare. If it's in the Bible, it should be here. Among the Web's most complete Christian sites, by God's mercy (app. 6000 pgs & 4000 subjects). A few minutes reading this page could PROVE to you the Bible is true."

Inte min piece of cake och jag stannade bara tillräckligt länge för att kopiera texten ovanför.

Mer godistankar

Gud vad jag blev insnurrad på lösgodis. Surfade till Karamellkungens hemsida och såg att de hade en 20-i-topp lista. Mycket spännande. Det visar sig att 13 av de 20 sorterna skulle garanterat hamna i min påse. Vad säger det om mig? Jag vet inte. Att jag gillar samma sak som alla andra.
Men nummer ett, hur tänker folk där? Candyking Wafer. Urk.
Hemsidan är annars oerhört spännande. De har olika godiskategorier. Just nu har jag klickat in mig på gelégodis. Nappar, jordgubbskablar, röd meter, körsbär, sura colanappar, sura tungor, vinegum. Jag dör! CRAVINGS!
Den som lyckas skicka en påse lösgodis till mig vinner ett pris! Priset är en inspelning när Lee sjunger sin egna svenska sång.

Lös, små eller plock?

Jag känner mig otroligt höstig idag trots att det är närmare 30 grader ute och solsken. Vill bara ligga i soffan, äta godis och kolla på film. Önskar att jag hade varit med handbollslaget i Hummelsta och handlat lika mycket godis som Tant V. Ni som inte varit i Hummelsta och på Godisstoppet vet inte vad ni går miste om. För en lösgodis-sucker som mig så är det himmelriket.
Jag läser på Wikipedia (källan till all min kunskap) att lösgodis är förbjudet i flera länder, bland annat Italien. Jag undrar hur det är här. Halvförbjudet kanske. För jag har sett fattiga försök till smågodis. Med typ 9 smaker att välja på. Men ingenstans har jag sett något som ens går att likna vid de mindre smågodishyllorna på dyra Konsum runt hörnet. Inte ens! Jag sörjer. Skicka mig en påse plockgodis!! Det hemska är att godiset så klart inte skulle klara tullen på flygplatsen. Det skulle dumpas direkt i en papperskorg av någon elak tullvakt. Mitt liv som lösgodis-sucker är inte lätt här Down Under...

Kändis

Idag känner jag mig lite som Linda Rosing. Om man läser hennes blogg så vet man att hon är väldigt huslig och detta väldigt tidigt på mornarna. Jag var uppe med tuppen och tvättade och fixade och nu ska jag snart ge mig ut på en powerwalk (hundpromenad). Efter det tänkte jag styrketräna. Klockan har precis passerat 09.00. Det är bara botoxen, de tatuerade ögonbrynen och silikonet som fattas för att jag och Linda ska vara likadana.

Imorrn åker vi till Moreton Island. Äntligen! Ska bli så kul!

Lite bögig

Man blir ju irriterad när man av misstag råkar göra ett kommando på tangentbordet som ändrar en massa saker. Jag har precis gjort det och är irriterad. För jag har ju ingen aning om vad jag gjort så jag kan ju inte fixa det. Jag vet bara att jag är irriterad på hur texten ser ut på datorn nu. Den ser lite gay ut.

Olika matvanor

Jag blir så irriterad på Mixie, hon vägrar äta sin mat, samma tonfisk på burk som hon alltid äter. Typiskt katt-beteende. Andie äter vad som helst. Häromdagen åt hon Mixies bajs. Fast jag säger ju inte att det är bättre. Men det kanske betyder att Mixie hade ätit något gott innan hon bajsade? Tonfisk på burk kanske?

Oj då.

Det jag inte riktigt uppfattade när geckon sprätte sprätte ut var att den var död. Så här ser den ut en vanlig måndag morgon. Medans jag äter min frukost får myrorna sin.

Bajs och så

Förresten är jag redan sur på Lee. Fast han inte ens kommit hem än. För jag vet att han kommer vara skitjobbig när han väl gör det. Jag fick nämligen ett sms nyss som tyder på att han är jättefull. Så här stod det:

"I mean poop and stuff... Like poop on a boat while flying upside down on a helicopter"

Ursäkta, men VA?

Kul med djur!

När jag rullade ner draperierna för fönstret i eftermiddags sprätte det ut något grått. Det visade sig vara en gecko. Trevligt. I morse såg jag en skäggagam i trädgården och i förrgår låg det en 1½ meter lång orm på uppfarten. När det regnar så blir huset invaderat av myror. Kan ju säga som så att jag omgivs av betydligt mer djur här än vad jag gjorde i Sverige. Speciellt om man räknar med husdjuren. George frågade häromdagen "Why do we have so many animals?". Ja det kan man ju verkligen fråga sig. De är jävligt störiga i alla fall.

Den ser liten ut på bilden men var skitlång i verkligheten

Man ångrar sig alltid

Jaha då har jag skjutsat väg Lee till svensexan och kommit hem igen. Jag var världens sämsta bilförare för jag glömde liksom att jag körde för jag var så trött. Som tur var så var det bara 5 minuter jag körde, knappt det. Anledningen till att jag är trött var att vi hade fest här igår. Georgie hade sina kompisar över och det var ju skoj! Vi hade 2½ flaskor med vin. Jag och George. Det räcker ju om man tänker efter. Men jag och Katie sprang ändå över gatan och handlade två flaskor bubbel. Nödvändigt? Nej absolut inte. Jag är så där äckligt bakis idag att jag inte orkar vara. Och så luktar jag äckelsvett också. Poo.

Buck's party

Imorgon ska Lee på svensexa. Buck's Party som det heter här. Bachelor party heter det inte alls. Fast det trodde jag ju förut. Det här står på schemat:

The Plan
12:00 to 3pm – Abseiling at Kangaroo Point.
4pm to 8:30pm – Meet at Trav’s for drinks, BBQ and live entertainment.
8:30 to 11:30pm – Private boat cruise, more p*ss, food, entertainment and chicks with not much on.
11:30pm onwards – Whatever but I reckon Bad Girls might be on the cards.

Låter ju som en spännande dag. Lee ska inte vara med på det abseilingen. Alltså när man firar ner sig för ett berg med ett rep. Han föredrar alkohol och kvinnor verkar det som.

För övrigt har jag ingen aning om vem den här Trav är som ska ha svensexa. Men eftersom Lee blir bjuden på den så borde han ju vara bjuden på bröllopet? Men det har han inte sagt något om. Fast med Lees framförhållning skulle det inte förvåna mig om vi är bjudna och bröllopet är nästa helg och jag ska ha galaklänning. Han kanske nämner det på fredag. Det är så det brukar vara när det gäller Lee.

Grodmun

Jag mår illa. Jag har ätit en skitstor tallrik havregrynsgröt med hjortronsylt. "Va, hjortronsylt?" kanske ni tänker. Joho, jag förstår er, det växer ju inte hjortron här inte. Men det mesta går att skaffa om man har rätt kontakter. Fast det gäller ju inte för mig. Jag har aldrig haft rätt kontakter. Inte ens när pappa var ordförande i handbollen hade jag nån extra inside-information eller fick fördelar. Jag visste mindre än alla andra kändes det som för pappa vägrade alltid berätta för mig. Så jag fick snoka själv. Och så kanske jag fick lite mer godis nån gång då och då. Men om man tänker efter så är det ju inte speciellt bra. Jajaja, så klart ni fattar att jag handlat på IKEA. Men den är inte så god. Den är liksom hård, sylten alltså. Sylten är hård och inte så god.

Äh, skit samma. Kolla på den här roliga fågeln istället. Visst ser det ut som om den inte har någon kropp? En väldigt liten en i alla fall om man jämför med huvudet. Tawny Frogmouth heter den. Undrar om det har slunkit ut en massa grodor ur den där munnen. Hahahaha. Ja ja, men tydligen så flyger den inte runt och jagar mat utan den sitter stilla och väntar på att maten ska komma till den. Sweet. Ungefär som jag när jag bodde med mina föräldrar.

Sömn

I Aftonbladet skriver de om att man blir tröttare av att snooza. No shit Sherlock. Ibland blir jag trött på att man måste forska om saker som är självklart. Alla fattar väl det.
Men, det betyder ju inte att jag inte gör det. Snoozar alltså. Om jag skulle gå hemifrån vid 9 för att åka till Södertörn satte jag klockan på 8 och snoozade till 08.54. Inte så smart kanske. För jag fick ju lämna hemmet som ett fågelbo varje dag.

Status bättre

Efter en natt som en plattfisk så känns ryggen lite bättre. Men igår kväll var det cirkus när jag skulle i och ur sängen och Lee tappade tålamodet ett antal gånger när jag skrek "NEEEEEEEEEEJ" så fort han närmade sig, för att sedan anklaga honom för att inte hjälpa mig när han backade iväg.

Nu gör det ont, men jag kan röra mig långsamt i alla fall. Så jag ska med George till Amart Allsports igen. Som sällskap. Lee lämnar vi hemma vid datorn då han måste jobba en massa!

Nu ligger jag såhär, någorlunda sittande. Fast bilden är från några dagar sen. Då låg jag frivilligt i sängen...

Det är varmt men det hjälper inte

Jag ligger kvar. Buu huu, jag som vanligtvis kan ligga i soffan/sängen i timmar utan att klaga. Inte nu tydligen.

Lees senaste svenska:
-Å nej, min teea. Jag glomt.
-Käften!
-Sluta kolla på mig

Och en mix:
Jävla fucking bogans!

Och jävlar vad det blixtrar och åskar. Andie håller på att skita på sig.

Min rygg

Idag när jag väntade på att Lee och George skulle komma hem från en grej som de varit på så la jag mig ner på soffan. De har en sån där förlängd soffa, vad det nu heter som man kan lägga upp fötterna på och ligga skönt och kolla på tv ni vet. I alla fall, ena änden av soffan är precis framför dörren så man kan kolla ut på gatan. Genom en sån där nätdörr.
Jag hade bytt om till träningskläder eftersom jag och Lee skulle ut och springa när han kom hem. I alla fall, när jag legat där ett tag så tyckte jag att det var dags att resa sig. Problemet var bara att det inte gick. Jag var fast. Så fort jag lyfte ryggen mer än typ 30 grader upp från soffan så låste den sig och gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut. Bara så där. Jag blev förlamad av att lägga mig ner.
Jag försökte resa mig upp genom att rulla på sidan. Gick inte. Genom att stödja mig på armarna. Gick inte. Inget gick. Det enda som gick var att ligga blickstilla.
Så jag låg där på rygg stel som en pinne och väntade på att de skulle komma hem. Kom på att jag kanske kunde kolla på TV, för kontrollen låg inom armsavstånd. Men, TV:n var avstängd så det gick ju inte. Typiskt. Det var ju Deal or No Deal-tid, hade faktiskt varit perfekt att spendera tiden med.
Jag hann reflektera över en hel del där jag låg och väntade. En del saker som jag inte tänkt på på ett tag. Men en sak oroade mig. Innan jag la mig ner hade jag städat och satt på ALLA mina låtar på datorn på spellistan. Det som oroade mig var att Lee och George skulle komma hem medans en nördig låt spelades. Typ Ola med Love in Stereo. Hur jag nu tyckte att det var en bra sak att oroa sig för när jag var förstenad.
Lee och George kom hem i alla fall, efter EN TIMME! I en timme låg jag på yttersta biten av soffan och kunde inte röra mig. För fan. Inte kul nånstans. Lee frågade mig om jag hade gjort mig illa när jag tränade (eftersom jag hade mina träningskläder på mig). Om det ändå varit så väl.
Räddningsprocessen var lång och krävande. Lee hann med att gå på toa, byta om och dricka vatten mellan sina räddningsförsök eftersom jag till en början vägrade röra på mig och skrek så fort han nuddade mig. Men tillslut gick det ju.
Nu kan jag bara ligga raklång eller stå upp. Jag hade väldiga problem att gå på toaletten. Just nu ligger jag i sängen insmord med Voltaren, med värmekudde under mig, värktablett i magen, och äter godis som jag tvingade Lee att handla åt mig.
Förresten kommer jag inte ihåg vilken låt som spelades när de räddade mig. Så den var antagligen cool.

Sant!

Jag vet att ni kanske tror att jag överdriver min fågelskräck här, eftersom jag tidigare har skrivit att jag tar omvägar på vissa platser. Men det är ingen överdrift. Det är tre platser jag konsekvent undviker. Två av dem bevakas av Masked Plovers och en av platserna bevakas av Magpies. Ibland så cyklar jag på ett av de tre ställena, men alltid i sällskap av någon och alltid skrikandes "Ride for your life!!".

Det är inte bara jag som är rädd. Även Lee ville ta en omväg häromdagen och George backade in i en soptunna som välte när hon höll utkik efter Magpies. George välte också. Samma George såg för någon vecka sen en man cyklandes med "antenner" från sin hjälm som skydd mot fågelattacker. En kvinna sågs några dagar senare med två Magpies efter sig, även hon på cykel.

Fast det finns snälla fåglar också. Till exempel Galahs, som i lördags bestämde sig för att besöka vår trädgård. Jag vet egentligen inte om de är "snälla" Jag vet bara att de inte är elaka. Och fina för de är rosa.

Turre Delle

Alltså. Jag trodde verkligen att Turkish Delight var ett godis för vuxna. Så antingen är det inte det eller så är jag vuxen. För jag älskar Turkish Delight. Igår när Lee köpte en så tyckte jag att han var dum i huvudet som köpte äckelgodis. Men jag smakade ändå, en minibit och när TD nuddade mina läppar tog jag ett högt skutt av godhet. Fy fasiken, det var så gott. Så idag låtsades jag att jag skulle köpa kattmat när jag egentligen bara ville köpa Turkish Delight. Jag köpte såklart kattmat också, men det var inte huvudorsaken för mitt mission.

Jag = Farbror Joakim

Jag blir rikare och rikare för varje dag, vilket passar mig bra eftersom jag inte har någon inkomst just nu. Hur går detta till då? Jo, haha, för den australiensiska dollarn sjunker, och har tappat en hel krona i värde. Bara för ett tag sen var 1 AUD = 5,7 SEK och numera är det 4,7 SEK. Därför har jag blivit rikare. Men bara här. Hemma är jag Kalle Anka.

Men bra söndag

Söndagen däremot, var riktigt bra!

Jag och Lee åkte till Capalaba och Amart All Sports för att köpa vikter. Väl där så såg jag världens coolaste Adidasjacka. Lila med gröna ränder och turkost foder. Woooow! Och hallå, den kostade $30! Trettio, noll och nada kan man ju lika gärna säga. 140 svenska kronor. Det enda problemet var att den var i strl 8, typ en XS-S men hallå, tajta kläder funkar ju. Äh, den satt skitbra. Jag köpte Pumashorts också, för 35 spänn.

Men men, det bästa var ju vikterna så klart. Nu har vi byggt om den bakre verandan till ett gym. Eller. Det enda vi har gjort är att flytta på utemöblerna och såga av ryggstödet på en av bänkarna så att vi kan ha den som en bänkpress-bänk eller vad det nu heter. Vårt hemmagym är sweeeeet. Jag ska bli grymt stark. Grrrrrrr!

Tråkig lördag

Igår morse vid 8-tiden så hörde jag ett konstigt ljud någonstans utanför sömnen... men eftersom jag i princip sov så reflekterade jag inte över det förrän det fem minuter senare knackade på dörren. Det var grannen Mark som meddelade att vår telefon- och elstolpe ramlat ner och in i hans trädgård.
Så det var bara upp och hoppa, och ringa Energex som kom och kopplade loss elen för att sedan vänta på nästa företag som tog bort den gamla stolpen och satte i en ny. Till detta hade de en mastodontborr utan dess like. När detta var klart så var det till att ringa Energex igen för att de skulle koppla tillbaka elen och kablarna.
Sluttid: klockan ca 16.00
Nota: $2200
Vi satt alltså en hel dag och tittade på när några gubbar klippte av kablar och när några andra borrade hål i marken. FAST, vi var kvarterets happening. Ur sina gömmor kom alla gubbar i shorts och linne och kikade och kommenterade. En del valde att speja från sina verandor eller från bottle shopen, medan andra kom fram och skulle diskutera skeendena med mig och Lee. Halvkul.
Världens värsta lördag fick avslutas med middag på Hog's Breath och Step Brothers på bio. Så lördagen blev inte så pjåkig ändå. Även fas det regnade...hela dagen.

Åh, förresten, på onsdag kommer borrkillarna igen för att byta ut en annan stolpe. Nota på det: 1650. DOLLAR! Åh vad lite pengar.

Fredag

Som ett brev på posten så kom regnet! Vaknade inatt av att det smattrade som tusan utanför! Skönt.
Idag ska jag och George på en Miljöfestival i Southbank, Lee kanske följer med också. Känns igen på något sätt, det där med en miljö/ekologisk festival, haha. Ska bli spännande att se vad som erbjuds. Mat ska jag äta i alla fall.

Kyla!

Jag vill bara att det ska vara kallt. En dag med kyla. Snälla. Jag kokar över. Jag vet jag vet, man ska inte klaga när man kommer från kallare breddgrader. Men det skiter jag i. Jag klagar ändå. För jag är varm. Allt jag ber om är mindre än 20 grader. En dag.

Alla kan inte vara lika äckliga som Andie och bada i första närmsta vattenhål

Några av Lees svenska favoriter just nu är:
-Aaa, just det! (Samtidigt som han lyfter ett finger i luften som om han kom på ngt)
-Åh, kom igen
-Jag kan inte
-Jag vet inte

Känns som om det här inlägget tillhör en bebisblogg. Men det gör det inte. Det är ett inlägg om min 24-åriga pojkvän.

Lee säger att jag är långsam på att bestämma mig när det gäller att beställa mat. HA! Jag har redan valt 2 rätter och en förrätt på det indiska stället och han har valt NOLL. Nada, Zero.

Jag kan inte leva så här. Med så här menar jag att de är omöjligt att leva ett normalt liv om man så fort man försöker gå på promenad med Andie blir attackerad av fåglar, i detta fall en Masked Plover. På exakt samma ställe som förra gången för över en månad sen. Har inte vågat mig tillbaka sen dess.

Inte bara en förresten. TVÅ...

Jag kunde på allvar inte ta mig förbi en viss plats på en av våra rundor. Vi försökte från tre olika håll och varje gång slutade det med "kre-kre-kre" och en lågflygande attack. Jag fick avbryta, gå runt och ut på Birkdale Road, den STORA vägen, för att sen återkomma på promenadrundan några 100 meter längre bort.

Jag vet att ni tror att jag överdriver för att jag är rädd för fåglar. Så är inte fallet. Så är för fan inte fallet. De tar sats, högt upp i luften, för att sedan svepa i en jävla fart mot en och sen vet jag inte för jag sprang, jag sprang för livet. Och jag ville gråta, men jag kände: jag kan inte gråta för att två fåglar flyger mot mig. Så jag grät inte. Men jag ville.

Förresten. Bara namnet säger väl allt. Masked Plover. Maskerad. Fy fan. Fy fan säger jag. Bara.

Jag blir galen på Georgie som inte fattar hur man klämmer Kalles Kaviar! Hon klämmer mitt på tuben. Hon gör det alltså inte för att vara elak eller så, hon fattar helt enkelt inte hur man klämmer i änden av tuben. Så idag fick jag visa henne. Hon kallade mig "very skilled with Kalle, like a proffessinal"