Min rygg

Idag när jag väntade på att Lee och George skulle komma hem från en grej som de varit på så la jag mig ner på soffan. De har en sån där förlängd soffa, vad det nu heter som man kan lägga upp fötterna på och ligga skönt och kolla på tv ni vet. I alla fall, ena änden av soffan är precis framför dörren så man kan kolla ut på gatan. Genom en sån där nätdörr.
Jag hade bytt om till träningskläder eftersom jag och Lee skulle ut och springa när han kom hem. I alla fall, när jag legat där ett tag så tyckte jag att det var dags att resa sig. Problemet var bara att det inte gick. Jag var fast. Så fort jag lyfte ryggen mer än typ 30 grader upp från soffan så låste den sig och gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut. Bara så där. Jag blev förlamad av att lägga mig ner.
Jag försökte resa mig upp genom att rulla på sidan. Gick inte. Genom att stödja mig på armarna. Gick inte. Inget gick. Det enda som gick var att ligga blickstilla.
Så jag låg där på rygg stel som en pinne och väntade på att de skulle komma hem. Kom på att jag kanske kunde kolla på TV, för kontrollen låg inom armsavstånd. Men, TV:n var avstängd så det gick ju inte. Typiskt. Det var ju Deal or No Deal-tid, hade faktiskt varit perfekt att spendera tiden med.
Jag hann reflektera över en hel del där jag låg och väntade. En del saker som jag inte tänkt på på ett tag. Men en sak oroade mig. Innan jag la mig ner hade jag städat och satt på ALLA mina låtar på datorn på spellistan. Det som oroade mig var att Lee och George skulle komma hem medans en nördig låt spelades. Typ Ola med Love in Stereo. Hur jag nu tyckte att det var en bra sak att oroa sig för när jag var förstenad.
Lee och George kom hem i alla fall, efter EN TIMME! I en timme låg jag på yttersta biten av soffan och kunde inte röra mig. För fan. Inte kul nånstans. Lee frågade mig om jag hade gjort mig illa när jag tränade (eftersom jag hade mina träningskläder på mig). Om det ändå varit så väl.
Räddningsprocessen var lång och krävande. Lee hann med att gå på toa, byta om och dricka vatten mellan sina räddningsförsök eftersom jag till en början vägrade röra på mig och skrek så fort han nuddade mig. Men tillslut gick det ju.
Nu kan jag bara ligga raklång eller stå upp. Jag hade väldiga problem att gå på toaletten. Just nu ligger jag i sängen insmord med Voltaren, med värmekudde under mig, värktablett i magen, och äter godis som jag tvingade Lee att handla åt mig.
Förresten kommer jag inte ihåg vilken låt som spelades när de räddade mig. Så den var antagligen cool.