Jag kan inte leva så här. Med så här menar jag att de är omöjligt att leva ett normalt liv om man så fort man försöker gå på promenad med Andie blir attackerad av fåglar, i detta fall en Masked Plover. På exakt samma ställe som förra gången för över en månad sen. Har inte vågat mig tillbaka sen dess.
Inte bara en förresten. TVÅ...
Jag kunde på allvar inte ta mig förbi en viss plats på en av våra rundor. Vi försökte från tre olika håll och varje gång slutade det med "kre-kre-kre" och en lågflygande attack. Jag fick avbryta, gå runt och ut på Birkdale Road, den STORA vägen, för att sen återkomma på promenadrundan några 100 meter längre bort.
Jag vet att ni tror att jag överdriver för att jag är rädd för fåglar. Så är inte fallet. Så är för fan inte fallet. De tar sats, högt upp i luften, för att sedan svepa i en jävla fart mot en och sen vet jag inte för jag sprang, jag sprang för livet. Och jag ville gråta, men jag kände: jag kan inte gråta för att två fåglar flyger mot mig. Så jag grät inte. Men jag ville.
Förresten. Bara namnet säger väl allt. Masked Plover. Maskerad. Fy fan. Fy fan säger jag. Bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar