Det här med att prata

Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna jobba på kontor där man jobbar med sitt vid sitt skrivbord. Det är tråkigt. Jag vill bara prata hela tiden. Det är därför stunder runt espressomaskinen med Netmax-killarna piggar upp så mycket. Där kan vi skoja om mjölk och chokladpulver, om kollegor och om vem som egentligen åt upp Lisas kex?
Jag är ju van att ha jobb där man babblar.
Första jobbet, telefonförsäljare, man pratar i telefon hela dagarna.
Andra jobbet, fritids. Det går ut på att umgås och prata med barnen och diskutera konflikter m.m. i barngruppen med kollegor.
Tredje jobbet, förskola, vi jobbar med språk och man pratar hela tiden antingen med barnen eller med kollegorna (fast bara om barn såklart....)
Extrajobb, handbollsdomare, egentligen inte så mycket prat utan mest blås i pipan. Trodde ni ja! Jag lyckas prata halva tiden när jag dömer och får beröm för det eftersom jag är så pedagoooogisk.
Alltså, jag är van att prata och jag gillar också den sysselsättningen som folk säkert vet. Så det här jobbet att sitta och göra grejer på datorn för sig själv är inte min grej. För om man pratar på mitt jobb får man ingenting gjort och det stör mig. Jag vill göra både och.
Jag vet vad jag ska bli! Programledare i min egen talkshow!! Det vore väl nåt.