Min arbetsplats

Mitt skrivbord på jobbet (inte det jag skulle låna av Arthur, utan mitt eget) är placerat både på den bästa och den sämsta platsen på kontoret. I det hela är det ett kontorslandskap med skärmar ni vet, fast inte så stora.
Jag sitter i en hörna med ansiktet mot fönstret så jag har lätt bäst utsikt av alla. Både till vänster om mig och framför mig. Det är sjysst. Men, kontoret är ju på 14:e våningen och husen runt omkring är av samma kaliber, så jag ser mest andra höghus. Jag kan inte ens se in i de andra husen eftersom de flesta fönstrena är "dimmade" eller vad tusan det heter.
Men det som gör mitt skrivbord så bra är att det är precis bredvid köket, men bakom skrivaren/scannern/kopiatorn etc. Så jag är liksom lite halvgömd. Detta leder till att jag kan lyssna på allas konversationer. Men, jag tjuvlyssnar inte eftersom min plats är där och jag är inte helt skymd bakom något. Haha. Alla slappnar liksom av i köket och pratar om allt möjligt roligt. Till exempel, idag så kom de tre unga datanördarna in i köket. Gissa vad de pratade om? Dataspel, haha. Roligt och klyschigt. Jag fattar aldrig de tres konversationer men de är alltid roliga för de är så engagerade, så som bara datanördar kan vara, vad de än pratar om.
Men, det sämsta med min plats är helt klart att den är bredvid köket. Så fort någon går dit för att bara rosta en macka börjar mitt saliv rinna och de dagar jag spenderar på kontoret måste jag kämpa för att inte äta lunch innan elva. Jag blir alltså suktad hela tiden! Och, det kommer väl alla ihåg från låg- och mellanstadet, att sukta, det är en dödssynd.
All in all tror jag att fördelarna överväger. En annan sak som är bra är att alla som kommer och hämtar något från scannern/skrivaren/kopiatorn alltid stannar för en liten pratstund. Så jag har den stora gråa fyrkanten att tacka för många av mina bekantskaper på jobbet.