Haha, igår klämde jag Lees fingrar i bilfönstret. Oooops. Han skulle gå ut och öppna grinden och jag passade på att stänga fönstret. På hans lillfinger. Jag fick panik och råkade stänga det ännu mer innan jag tog mig samman och vevade ner det igen. Lee svor med hög röst och smällde igen dörren.
Det var tur att han gick till huset och inte hoppade in i bilen igen. Så jag kunde skratta åt det roliga för mig själv i 30 sekunder. Men sen så blev jag genast allvarlig och tröstade honom så fort jag steg ur bilen. Så klart. För det var jättesynd om honom. Det var det ju. Fast också roligt.
Jag vill inte ens tänka på hur annorlunda det hade sett ut om det vart ombytta roller. Det hade varot kaos i minst två timmar. Alltså, jag hade skapat ett kaos och jag hade säkert gråtit en massa också. Men Lee är så bra. För han hällde bara upp ett glas med is och vatten och satte sig med lillfingret i det framför datorn. Inga konstigheter. Tur att han inte är som jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar